Lyft upp din blick och prisa Gud

  

1. Lyft upp din blick och prisa Gud, 

när nu så härligt på hans bud 

all jorden sej förnyar!

Nu grönskar åter hägg och rönn, 

nu speglar sej i klara sjön 

de ljusa morgonskyar. 

Vindens sus, 

bäckens brus, 

havets dyning, 

dagens gryning, 

lärkans tunga 

hör vi Herrens nåd lovsjunga. 

2. Den mörka natten är förbi, 

från snö har marken blivit fri, 

ej frost och is den täcker. 

Guds sköna sol nu lyser klar 

och allt som dött och fruset var 

till liv den åter väcker. 

Gud ske pris, 

som så vis 

ljuset tänder 

och oss sänder 

så från höjden 

återsken av påskafröjden.

3. Uppstånden är vår Herre Krist, 

allt skapat prise först och sist 

uppståndelsen och livet. 

All världen bjuds nu fröjd och frid

i löftet som till evig tid 

är i Guds ord oss givet. 

Kristus vann, 

och vi fann 

tröst i nöden, 

liv i döden. 

Han oss leder 

och sin boning i oss reder.

Text: Zacharias Topelius, ngt bearb.

Musik: Philipp Nicolai

Så härligt vittnar land och sjö

 

1. Så härligt vittnar land och sjö
ännu i frost och vintersnö,
o Gud, om dina under!
Förvissnad, öde, mörk och kall
är jorden dock din fotapall
som i sin blomstrings stunder.

2. Ty du, barmhärtig år från år,
bevarar för en nyfödd vår
det frö som drivan täcker.
Det lever i sin mörka grav,
du lyfter snart dess täcke av,
din sol det återväcker.

3. Ljus är din klädnad, Herre Gud,

du norrskensprakt och stjärneskrud
åt himmelen bereder!
I dej finns inte mörkret här,
du våra fötters lykta är,
som oss i natten leder.

4. Upplys oss, Herre, med ditt ord,
så vi på denna mörka jord
ifrån din väg ej viker.
Och för oss sist i Kristi tro
från dödens skugga, där vi bor,
till ljuset i ditt rike. 


Text: Zacharias Topelius 1880 (62 år), bearb. Jfr den oförkortade och obearbetade versionen i SvPs1986 nr 518!
Musik: Nathan Söderblom 1916 (50 år)

Det var ytterst passande att just Zacharias Topelius skrev denna glada vinterpsalm - han som också lär ha tillstyrkt att Finlands flagga fick övervägande snövit färg, och som skrivit så många glada vinterberättelser för barn! Men enligt uppgift hos hymnologen Oscar Lövgren har Topelius själv sagt att han skrev den efter "ett danskt motiv". Jag har dock inte kunnat spåra förlagan, inte Lövgren heller, tydligen.

Under min studietid i Lund (1992-95) satt jag på en psalmafton i Allhelgonakyrkan och diskuterade med psalmbokskommitténs siste ordförande Olle Nivenius huruvida folk alls kunnat uppskatta vintern före Topelius - om inte vintern av vanligt folk bara upplevts som fientlig och otäck. Jag bestred tesen ivrigt, inte minst med tanke på samer och eskimåer och andra nordkalottmänniskor (Nivenius var bevars skåning), men det är klart att isen, snön och vintern för de nordligaste folken kunnat påminna om västkustfiskarnas Västerhav - ibland en strålande skönhet och en scen för jakt och fiske, ibland en direkt livshotande miljö med storm och köld (jfr f.ö. Frans G Bengtssons essä Vintermänniskan). T.o.m. de sydligare än danskar och skåningar boende holländarna lär ju dock sedan urminnes tider ha uppskattat att vissa vintrar få åka skridskor (jfr Peter Brueghels tavlor).

Som en liten lustighet använder vi ju här i Sverige Söderbloms sommarpsalmsmelodi under alla fyra årstiderna för psalmerna I denna ljuva sommartid, Lär mig du skog att vissna glad, Hur härligt vittna land och sjö samt Likt vårdagssol i morgonglöd. Och det är, tycker jag, inte alls opassande att sjunga Topelius-psalmen på Söderbloms-melodin med alla dess associationer till "rika löv" och "ymnig tid". För tacksamheten är densamma hos Topelius, också i vintertid. Men i Finland sjungs den till en helt annan melodi.

F.ö. använde min fru och jag denna psalm (den första och de två sista stroferna) på vårt bröllop i Backens kyrka 31 december 2001, så dess affektionsvärde är högt för oss åtminstone. Men jag minns från min uppväxt i Luleå hur en äldre man, en Johansson från den laestadianska väckelsen, föreslog psalmen så ofta han kom åt, under årets tre första månader i alla fall, och särskilt i kyndelsmässotid.

Z Topelius:

N Söderblom:

Gud mäter inte med vårt mått

1. Gud mäter inte med vårt mått
det ringa och det höga.
Den plats, som vi i världen fått
för Gud betyder föga,
ty Gud ej till personen ser,
till höghet eller annat mer,
som villar mänskors öga.

2. För alla solen ska gå opp
och regnet ner ska falla,
för alla finns en tröst, ett hopp,
ty Kristus dött för alla.
Den minste lik den störste är,
ej makt, ej höghet gäller, när
till doms oss Gud ska kalla.

3. Guds Son var själv en ringa man,
på mänskors sätt betraktad:
på jorden inget ägde han,
blev skymfad och föraktad;
och ändå Gud i himmelrik
upphöjt hans namn, ja, honom lik
är ingen konung aktad.

4. Som han var hans apostlar ju
i världens ögon ringa,
så skulle som en dåre nu
jag efter höghet springa?
Gud, gör mej nöjd med vad jag fått,
låt inte andras bättre lott
till knot mitt hjärta bringa.

5. Fräls oss från avund, Herre Gud,
ge oss ett ödmjukt sinne,
så alla har ditt goda bud
och Kristi kors i minne

och hör vid himlaporten än

ditt ord: "Stig högre upp, min vän,
till evig fröjd här inne!"

Text: Zacharias Topelius

Musik: Finsk folkmelodi

Ge akt på ditt hjärta, du människobarn

1. Ge akt på ditt hjärta, du människobarn!
Se, satan han spinner de finaste garn:
till himmelens ängel förskapar han sej
och vänder Guds namn till en snara för dej.

2. Ej kommer de alla till himmelens lön,
som ropar till Herren med klingande bön.
Nej, endast de trogna som lyder hans bud
i Kristus, sin Frälsare, kommer till Gud.

3. Gud skådar till hjärtat. Vad båtar att då
för världen med sken av gudaktighet gå
och bära Guds ord i din skrymtande mun,
när egen rättfärdighet dock är din grund?

4. Vad hjälper att, ödmjuk i åtbörd och skrud,
dej kalla en syndare inför din Gud,
när grandet hos andra bekymrar dej mer
än bjälken, som ej i ditt öga du ser?

5. Ve falska profeter i frälsningens kall!
Ve blinda, som leder de blinda till fall,
som själva ej tror, och som stänger jämväl
Guds salighets port för en törstande själ!

6. Ve alla som utanpå kärlet vill två,
men styggelse lämnar därinne ändå;
vitmenade gravar med renhetens sken
men invärtes fulla med multnande ben!

7. O människa, vill du stå ren för din Gud,
så kläd dej i Kristi rättfärdighets skrud
och helga ditt hjärta, med honom förent,
så blir också kärlet på utsidan rent.

8. Men ställer du endast för världen dej from,
så gå, farisé, till de skrymtares dom,
där huggormars avföda finner sin lott
med Judas, som kyssande Kristus förrått.

Text: Zacharias Topelius
Musik: Svensknorsk folkmelodi

Z Topelius:

Sanningens Ande, himmelskt ljus du sänder

Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år) "Sanningens Ande, som av höjden talar", bearb. Ull-Britt Gustafsson-Pensar 1978 (47 år), jfr Finlandssvenska psalmboken 1986 nr 322 och Virsikirja nr 484 ("Totuuden Henki").
Musik: Johann Crüger 1653 (55 år)

Från att ursprungligen ha varit en utpräglad skolpsalm ("Kom att oss leda. Bo i dessa salar") har Topelius´ text av finlandssvenskan Gustafsson-Pensar bearbetats till att bli mer allmänt "kunskapsorienterad" och möjlig att sjunga i de flesta sammanhang. Det dråpliga är bara att hennes text i sin helhet används endast i rikssvenska sammanhang; i Finland har man behållit Topelius´ förstastrof om "dessa salar". Och i tredje strofen står det fortfarande "Kristus, låt ordet i vårt hjärta skrivet / här oss förnya" i st f. "helt oss förnya".

Så fast vi använde ett finlandssvenskt bearbetningsförslag har vi inte samma svenska version av denna psalm på båda sidor om Bottenviken. Inte av denna psalm heller. Ty skillnaderna har efter 1809 blivit högst betydande, och 1986 års psalmböcker (på ömse sidor om viken) innebar knappast någon harmonisering av versionerna, även om den finlandssvenska bearbetningen av några gemensamma runebergpsalmer faktiskt följdes också här i Sverige. Snarare blev de helt gemensamma texterna ännu färre, eftersom man i Finland försökte bevara helrimmen i äldre psalmer, medan vi här i Sverige oftare nöjde oss med vokalrim eller assonanser.

I övrigt hänvisar jag till psalmkommentar av hymnologen Birgitta Sarelin. Läs gärna även följande mycket intressanta uppsats om Relationerna mellan psalmböckerna i Finland och Sverige!

Topelius:

J Cruger:

Du gav oss, Herre, ditt överflöd

1. Du gav oss, Herre, ditt överflöd, 

ett älskat hem och ett dagligt bröd, 

frid, hälsa, glädje och helga orden. 

Nu vill vi be för all sorg på jorden: 

för de olyckliga utan tal, 

för dem som kvider i hungerns kval, 

för dem som fryser i vinternatten, 

för dem som sjunker i havets vatten, 

2. för dem som törstar i ökensand, 

för dem som flyr ifrån eld och brand, 

för dem som vandrar med tiggarstavar, 

för dem som gråter på käras gravar, 

för alla sjuka i sömnlös kväll, 

för alla fångar i järn och cell, 

för de landsflyktiga, de fördrivna, 

de faderlösa, de övergivna, 

3. för de vansinnigas mörka natt,

för dem som mist sina ögons skatt,

för de betryckta, de skuldlöst dömda,

för de förskjutna och de förglömda,

för dem som dränker sin själ i rus, 

för dem som plundrar sin nästas hus, 

för dem som säljer för guld sin ära, 

för dem som sorglöst kan mened svära,

4. för dem som yvs i en smyckad sal, 

i uselt högmod, i avunds kval, 

för dem som fritt kan de små förtrycka, 

för dem som spelar om mänskolycka, 

för dem som dig, Herre Jesus Krist, 

har aldrig känt eller tidigt mist, 

för alla sorgsna, för alla arma, 

Gud, över dem dig i nåd förbarma!

Text: Zacharias Topelius, ngt bearb.  

Din Herre Gud i himlen skall du tjäna

1. Din Herre Gud i himlen skall du tjäna,
du kropp och själ skall honom anbefalla, 
hans helga namn du prisa skall allena, 
och det allena varje dag åkalla. 

2. Guds namn är heligt, härligt och förskräckligt, 
dess majestät uppfyller hela världen. 
Det kan du aldrig frukta här tillräckligt; 
det får ej brukas till en lek för flärden. 

3. Som Faderns pris utav din mun må höras, 
skall Sonens Jesu namn av dig upphöjas, 
i vilket alla släkten saliggöras, 
för vilket alla knän en dag skall böjas. 

4. Du skall ej svärja vid de skapta tingen, 
ty himlen är Guds tron, hans fotpall jorden. 
Ditt tal skall vara ja och nej, så ingen 
därvid må fresta dig till synd i orden. 

5. Ty djävulen vill dig hos Gud anklaga 
och dig i hjärta, själ och tunga snärja; 
han vill Guds helga namn ifrån dig taga 
och lära vid sitt onda namn dig svärja. 

6. Tag dig i akt! Vill satan du åkalla 
och bedja honom att din själ anamma, 
så är han herren, som skall dig befalla, 
och du hans träl har blivit med detsamma. 

7. Han är Guds fiende och din och allas. 
Du ropar honom; han är genast färdig. 
Han kommer nog, förutan att han kallas, 
han står då redan i ditt hjärta när dig. 

8. Var gång din tunga här ger satan äran, 
i stället för att Herren Gud tillbedja, 
flyr himlens änglar undan med förfäran 
men alla onda andar får du glädja. 

9. Hjälp, milde Herre, oss av nåd bevara 
samt våra barn för sådan själafara, 
så vi ditt helga namn må trogna vara 
och därmed trygga stå mot satans snara. 

10. Ditt dyra namn, det över allting stora, 
det vill vi också över allting ära, 
det aldrig mer missbruka och förlora, 
men det ett evigt tack och lov hembära.

Text: Zacharias Topelius, ngt bearb. A.H. 2013
Musik: Andreas Peter Berggren 1853

Z Topelius:

Herren, vår Gud, är en konung

(För en alternativ melodivariant, se Bach-koralen i Stora Nätpsalmboken nr 6!)


*1. Herren, vår Gud, är en Konung

i makt och i ära.
Kom, alla folk, att vårt eviga

lov honom bära!
Himmel och jord
bärs av hans kraftiga ord,
allt han sitt hägn vill beskära.

*2. Pris vare Herren, som allting

så härligt bereder,
som oss har skapat och blickar

i nåd till oss neder,
som i vår nöd
skänker oss välfärd och bröd
och sitt beskydd kring oss breder.

*3. Herren, vår Gud, vare lov,

som en Far för oss blivit,
som för vår synd har sin Son

uppå korset utgivit,
som på vår jord
leder med Ande och ord
dem som åt Kristus sej givit.

*4. Herren, vår salighets Gud,

må vi prisa och tjäna!
Kraften är hans och all

vishet och ära allena.
Pris ske hans namn,
att han oss vill i sin famn
alla med Kristus förena!

Text: Joachim Neander senast 1680 (30 år) "Lobe den Herren, den mächtigen König der Ehren", fri sv. övers. Zacharias Topelius 1869 (51 år), bearb.

Musik: Stralsund 1665 (Lyssna till psalmen spelad vid gudstjänst i Wilhelmshaven 2009). Jfr även Haeffners koralbok nr 383!

Joachim Neander föddes i Bremen år 1650. Under 1670-talet var han efter avslutade präststudier inom den reformerta kyrkan rektor för latinskolan i Düsseldorf. År 1679 ombads han komma tillbaka till Bremen som predikobiträde i S:t Martinskyrkan, i väntan på att få ta över ordinarie tjänst, men han avled redan den 31 maj 1680.

Neander blev alltså inte mer än 30 år, men hann icke desto mindre dikta många psalmer och har blivit kallad "de reformertas Paul Gerhardt". Och hans allra mest kända psalm är just psalmen ovan, som i original börjar Lobet den Herren, den mächtigen König der Ehren. Kanske skrev han den i den sedermera så berömda Neanderdalen eller Neanderthal, där han ofta vistades, och som i mitten av 1800-talet fick sitt namn just efter honom, jfr även artikeln på tyskspråkiga Wikipedia. Den kan i varje fall mycket väl vara skriven tidigare än Neanders dödsår 1680, då den första gången kom i tryck.

Melodin är tidigast dokumenterad i Andrer Theil Des Erneuten Gesang-Buch, Stralsund 1665, till texten Hast du denn, Liebster, dein Angesict gänzlich verborgen? Men Neander anpassade melodin något, när han utgav den tillsammans med sin psalmtext. (Till andra psalmer har han komponerat koraler från grunden).

I Förslag till Svensk Psalmbok 1868 (tr. 1869) för Finland publicerades Zacharias Topelius svenska översättning för första gången. Den har sedan vid några tillfällen (senast 1986) lätt bearbetats.

Joachi Neander:

En av Neanders kompositioner (dock ej till denna psalm):

Topelius:

Giv mig ej glans

1. Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt

i signad juletid.

Giv mig Guds ära, änglavakt

och över jorden frid.

Giv mig en fest

som gläder mest

den konung jag har bett till gäst.

Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt,

giv mig en änglavakt.

2. Giv mig ett hem på fosterjord,

en gran med barn i ring,

en kväll i ljus med Herrens ord

och mörker däromkring.

Giv mig ett bo

med samvetsro,

med glad förtröstan, hopp och tro.

Giv mig ett hem på fosterjord

och ljus av Herrens ord.

3. Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom, helga julefrid.

Kom barnaglad, kom hjärtevarm

i världens vintertid.

Du ende som ej skiftar om,

min Herre och min konung, kom.

Till hög, till låg, till rik, till arm,

kom glad och hjärtevarm.

Text: Zacharias Topelius 1887 (69 år)

Musik: Jean Sibelius 1909 (44 år)

[Av upphovsrättsliga skäl kan noterna inte återges här än]

Z Topelius:

Saliga de som ifrån världens öden

1. Saliga de som ifrån världens öden

somnar i Jesu Kristi tro i döden!

Herren skall föra deras själ ur nöden

hem till sin glädje.

2. Dem skall ej dödens mörker mer förskräcka,

dem skall Guds frid i graven övertäcka.

Kristus, Guds Son, skall dem en gång uppväcka,

evigt förklara.

3. Pris vare dig, att hoppet är oss givet,

att ock vårt namn i livets bok är skrivet;

pris vare dig, uppståndelsen och livet,

o Jesus Kristus!

Text: Zacharias Topelius 1869 (51 år) Musik: F F Flemming 1811, alt. J Cruger