Brist ut i tåreflod, du hårda hjärta

1. Brist ut i tåreflod, du hårda hjärta!
Se hur vår Frälsare är tyngd av smärta!
Han är ju redan dödsdömd i palatsen
och bär nu korset till avrättningsplatsen.

2. Frivilligt går han där och hörs ej klaga,
sin tunga börda bär han för oss svaga.
Vem finns som ej till sorg och tårar röres,
då Gud bland rövare till döden föres?

3. Han har nu hunnit fram med vedermöda
till platsen där de nu skall honom döda.
Där kastas han omkull och omilt ryckes,
med obarmhärtighet mot korset tryckes.

4. Se hur hans öppna sår av plågor svider,
hur ömkligt han sej snart på korset vrider!
Men lyssna även när för oss han beder
och rövaren till paradiset leder!

5. För målet med vad Jesus gör och trälar
är att ge friheten åt bundna själar
som syndinsnärjda sina händer vrider
och under lagens dom med ängslan kvider.

6. Så låt din bättring inte bli förhalad,
din skuld med Jesu blod är rikt betalad!
Kan du med allvar på hans godhet tänka
och ej ditt hjärta helt åt honom skänka?

7. Nå, vill då ingen mer i världen vida,
vill jag dock träda fram på Jesu sida!
Vad kan det skada mej att världen smädar,
när Jesu sår och blod mitt hjärta gläder!

Text: Lars Thorstensson Nyberg, bearb. A.H. 

Musik: Erkki Melartin

O Kristus, som led korsets nöd och skam

1. O Kristus, som led korsets nöd och skam,

hjälp mej den enda, svåra vägen fram!
Gör mej till ett med alla som just nu
av råa knektar pinas såsom du -

2. med barn och mödrar, som just nu förgås,
med män, som just i natt av kulor nås,
men, Herre, Herre, även med var knekt
som står och flinar ondskefullt och fräckt.

3. De är ju alla människor som jag,
och för oss alla led du Långfredag,
och för oss alla stod du också opp -
och därför är ditt kors mitt enda hopp.

Text: Harry Blomberg, ngt bearb.

Musik: Erkki Melartin

H Blomberg:

E Melartin:

Att bedja är ej endast att begära

1. Att bedja är ej endast att begära,
att själviskt ropa: Giv mig, Herre, giv!
Att bedja är att komma Gud så nära
att han blir livet i vårt eget liv.

2. Att bedja är att helt sig själv förglömma
i bönen: "Ske din vilja, icke min",
att låta nådens rika källsprång strömma
i egen tomhet, eget armod in.

3. Att bedja, det är kraften att försaka,
att mitt i stormen vara trygg och still
och visa alla "varför" fast tillbaka,
i lugn förtröstan på att Gud så vill.

4. Gud redo är att nådens port upplåta
för varje nödställd själ som klappar på
i ödmjuk bön att livets dunkla gåta
i evighetens ljus förklarad få.

Text: Stina Anderson 1922 (45 år), ngt bearb (v. 4)
Musik: Erik "Erkki" Melartin 1923 (48 år)

Tro Gud om gott

 


1 . Tro Gud om gott och räkna med hans kärlek! 
Han ger det bästa som dej skänkas kan. 
Han gav dej Jesus, och han bar din smälek; 
Tro Gud om gott! Vem älskar dej som han? 

2. Tro Gud om gott! Sitt barn han ej förgäter, 
han älskar ömmare än någon mor.
Hans djupa kärlek ingen nånsin mäter.
Tro Gud om gott! Hans famn är vid och stor. 

3. Tro Gud om gott! Han trofast är i nöden, 
hans löfte fastare än klippan står.
Han bär sitt barn igenom själva döden. 
Tro Gud om gott, och all hans nåd du får. 

4. Tro Gud om gott! Låt inte otron störa! 
På otron kan du gärna tvivla här. 
I med- och motgång Gud dej hem vill föra.
Tro Gud om gott, snart bärgad står du där. 

5. Tro Gud om gott! Hans kärlek kan ej svika. 
I Kristus allt sitt goda han dej gav.
Han älskar barnet alla stunder lika! 
Tro Gud om gott, och sorgen får sin grav. 

Text: K-G Sjölin, bearb. A.H.
Musik: Erkki Melartin

Säg honom allt

1. Säg honom allt! Kom till din Fader åter,
som gärna hjälper dej i stort och smått.
Han som för Jesu skull din synd förlåter
vill ingen hjälplös från sej visa bort.

2. Säg honom allt! Han mycket bättre hör dej
än du kan känna i din fattigdom.
Var bönesuck som i ditt hjärta rör sej
hörs som ett rop i himlens helgedom.

3. Säg honom allt! De skyndar sej i himlen
med hjälp till dej som litar på hans ord.
De ser så väl din plats i mänskovimlet
och känner noga stället där du bor.

4. Säg honom allt! Ja, nämn din svaga sida,
låt synden ha det fula namn den bär!
De onda andar ska i ljuset lida,
de trivs ju bara där det mörker är.

5. Säg honom allt! Den oro som vill tära,
den dunkla framtidsbild som tecknar sej.
Den tyngsta börda du försöker bära
är den du själv på förhand lagar dej.

6. Såg honom allt, intill det sista stycket!
Då är det inte ditt, då är det hans!
För honom kan ej något bli för mycket,
som älskat dej långt innan världen fanns!

Text: Mauritz Andreas Brekke, sv. övers. A.H. 1992
Musik: Erkki Melartin