Sion, upp, din Konung hälsa

1. Sion, upp, din Konung hälsa,
som en fallen värld att frälsa
bar på korset all dess skuld!
Höj hans lov med själ och tunga!
Högre än du kan besjunga
är dock han, din herde huld.

2. Låt hans nåd ditt lov uppväcka!
Se, i dag han vill dej räcka
nådens kalk och livets bröd!
Ej de tolv apostlar bara,
nej, en tallös lärjungskara
till sitt nattvardsbord han bjöd.

3. Nytt förbund med världen slutits
här i blodet, som utgjutits;
lagens påsk sin ände fått.
Skuggan verklighet har blivit,
Jesus har sej själv utgivit,
som Guds Lamm i döden gått.

4. Därför nådefull han alla
till sin nattvard låter kalla:
"Tag och ät och drick nu här!
Kalken är det blod jag gjutit
för er synd, för allt ni brutit,
brödet min lekamen är."

5. Mer än änglaspis här skänkes:
våra samveten bestänkes
här med Kristi dyra blod.
Här är styrka för de svaga,
tröst för dem som kors får draga,
frid och kraft och tålamod.

6. Gode herde, dej förbarma!
Styrk, ledsaga, föd oss arma
med dej själv, du livets bröd!
Herre, sist till nattvardsborden
i din himmel oss från jorden
hämta i en salig död!

Text: Thomas av Aquino (ca 1225-1274), sv övers

Musik: Henry Weman

Vaka med mej

Text: Olov Hartman

Musik: Sven-Erik Bäck

Kung i törnekrona

EN SUCK FRÅN ALTARET

1. Kung i törnekrona
och blodspurpurn höga,
Jesus, sänk i stoftet
ned till mej ditt öga.
Ty för mej du lidit,
världens synd du bar,
själv en trampad druva
i Guds vredes kar.

2. Själv i örtagården,
lydig Faderns vilja,
föll du ned till jorden
som en bruten lilja,
och du låg i stoftet
i din blodsdaggs bad,
fromt till Gud i himlen
som ett barn du bad.

3. Du till Gud är vägen,
sanningen och livet.
Fridens evangelium
ur din själ är skrivet.
Jesus, sköna livspalm
mitt i öknens brand!
Jesus, du som sitter
på Guds högra hand!

4. Sol, som aldrig nedgår,
dej i nåd förklara!
Ofta på ditt Tabor
låt mej hos dej vara!
Fräls mej när jag kämpar
i Getsemane,
och i dödens skymning
låt ditt ljus mej se!

Text: Erik Sjöberg "Vitalis" (1794-1828), ngt bearb. 2011 (v. 1)

Musik: Mina Koch 1897 (52 år)

E Sjöberg:

M Koch:

Den stunden i Getsemane

1. Den stunden i Getsemane
jag aldrig glömma kan,
då Herrens ångest jag fick se
och hur han styrka fann.
O Jesus kär, jag glömmer ej
din vånda och ditt ve,
de bittra kval du led för mej
i mörkt Getsemane.

2. När du i dunkel örtagård
en sådan vånda led,
det var all världens synd och skuld
som så dej tryckte ned.
O Jesus kär, jag glömmer ej...

3. Ja, dina egna svek dej där,
du ensam måste be
och blev förrådd och bunden hårt
där i Getsemane.
O Jesus kär, jag glömmer ej...

4. Men kallnar kärleken till dej,
mej än en gång låt se
vad du i kärlek led för mej
där i Getsemane.
O Jesus kär, jag glömmer ej...

Text: Edward Payson Hammond, sv. text A.H. 28/2 2017
Musik: Asa Hull

Precis som julpsalmen "O Betlehem, du lilla stad" är denna psalm ett direkt resultat av ett besök i "det heliga landet". Författaren har i sin sångsamling Gems of Praise berättat hur han besökte Getsemane någon timme under sin bröllopsresa 1866, och där inspirerades till sin sång. I originalet står det ju också helt konkret om "the hour I spent with Thee".

Men naturligtvis är det Frälsarens sista natt med sina lärjungar i Getsemane (se t.ex. Matteus 26) som författaren i andanom upplever. Getsemane var deras vanliga "utflykts- eller picknickplats", men den här gången var ju situationen minst sagt annorlunda. Redan här börjar Jesus´ lidande, hans tunga själskamp som ingen orkar dela med honom (lärjungarna somnade och flydde sedan).

P.g.a. sitt ämne har psalmen mest sjungits på Skärtorsdagar, kanske särskilt, innan den stod i Svenska kyrkans psalmbok, på frikyrkliga s.k. "Getsemaneaftnar" eller inom EFS. Men den bör ju egentligen kunna sjungas när som helst under året, ifall vi nu verkligen inte vill glömma Jesus´ kamp i Getsemane.

Hammond arbetade länge som evangelist, med särskild inriktning på barn. Hans psalm är inte direkt skriven för barn, men har ändå en enkelhet som kan slå an på alla åldrar.

Asa Hulls melodi trycktes samtidigt som texten i Hammonds Gems of Praise (omkring 1880), men har ofta utsatts för olika utjämningsförsök (jämnare tretakt, fyrtakt med punkteringar o.s.v.). På vissa håll sjunger församlingen på sitt eget vis oavsett hur det står i noterna och oavsett hur kyrkomusikern spelar. Men det är ju ett tecken på att psalmen varit mycket omtyckt och sjungen.

 

O om jag vore mera lik

 

Alt. koral:



1. O om jag vore mera lik
dej Jesus, stark och god,
så hjärtevarm och kärleksrik
som du i striden stod!
Ja, vore jag i detta nu
i tro och liv som du, som du,
så säll jag vore då!

2. Vem kan få sagt hur stort det var
att du till oss kom ned
och himlen hit till jorden bar
vid sång om frid och fred?
Å, vore jag din avbild nu,
i alla ting som du, som du,
så säll jag vore då!

3. Så se då i mitt hjärta in,
min Frälsare, och säg
vad du kan se i själen min
som inte är av dej.
Och vänd mitt inre mot dej nu,
så jag blir mer som du, som du!
Så säll jag då ska bli!

4. Ja, böj mej, böj mej inför dej
och sätt mej vid din fot!
Allt stort och stolt du ser hos mej
riv upp med stam och rot!
Hos dej vill jag få stanna nu,
så jag blir mer som du, som du.
Min Gud, så säll jag blir!

5. Din strid, o Jesus, var så stor
att svetten blev som blod.
Å, sänd mej kraften av ditt ord
och ge mej samma mod!
Din Faders glädjefyllda blick,
den får jag för att du den fick.
Min Gud, så säll jag är!

Text och musik: Matias Orheim

Å låt mej få vara en liten kvist

1. Å, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist,
och måtte vi aldrig vi bli skilda igen,
men älska och älskas som vän hos vän!

2. Du i mina ådror har flutit in,
jag knäböjt och druckit ditt nattvardsvin.
Då styrktes min ande, så modlös och matt,
av den himmelska daggen från skärtorsdagsnatt!

3. Så flätas vi samman, vi vinkvistar små,
som bröder och systrar vi kring dej får stå.
Men låt oss ej vissna, o Herre, till slut,
bli brutna från stocken och kastas ut!

4. Så rensa mej, Jesus, med ömmaste tukt,
om kvisten då blöder, så bär den din frukt,
då läker du säkert mitt drypande sår,
du har mej så kär, du som bäst mej förstår.

5. Ja, låt mej få vara en liten kvist
på vinstocken din, Herre Jesus Krist!
Ditt kors ramas in av oss vinkvistar små,
och upp till ditt hjärta jag gärna vill nå!  

Text: Sigvald Skavlan 1890 (53 år), sv. övers. 22/2 2014 A.H.
Musik: Niels Lindhjem 1890 (50 år), arr. Fartein Valen

S Skavlan:

Den skönaste rosen jag funnit

1. Den skönaste rosen jag funnit,
som än ibland törnen upprunnit:
vår Jesus, den störste av alla
som fötts sedan Adam sågs falla.

2. Alltsedan vi miste vår ära
att frukt som Guds avbild få bära,
sågs ondskan förvilda, föröda,
och vi blev i synderna döda.

3. Och uppfylld av törne blev jorden
och glömda av folken de orden
som mänskan av Herren sej lärde
att finna den fröjd hon begärde.

4. Då framsköt en ros ibland törne,
som Herren oss lovat tillförne.
En doftande, hälsosam ånga
den spred över länderna många.

5. Och där denna ros utan like
förvandlar oss, där är Guds rike!
Där blomstrar Guds kyrka med ära
och himmelska frukter kan bära. 

6. Nu världen av fröjd borde sjunga
sin lovsång med jublande tunga,
men många har ännu ej funnit
att rosen i världen upprunnit.

7. Du tistelomgärdade sinne
som inte kan se den därinne,
kom ut och var med, så du känner
hur ljuvlig den är för Guds vänner.

8. Ja, böj i Getsemane ner dej,
se, han som dej frälsade ber dej!
Där han för din räddning fick blöda,
där finner du rosen den röda.

9. Min ros ska mej pryda och smycka,
min ros är min glädje och lycka,
ger motgift mot onda begären,
ger sötma som inget i världen.

10. Må världen mej bort från sej driva,
må törnena slita och riva,
må hjärtat förtvina och brista,
men aldrig min ros vill jag mista.

Text: Hans Adolph Brorson, övers. Johan Michael Lindblad, bearb. A.H. 2012
Musik: Medeltida, alt. Oscar Ahnfelt