När jordens isar smälter

Text: Bertil Murray

Musik: Britta Snickars

O Gud som allting ser

 Förspel:

Koral (med något kortare förspel, endast ca 2 minuter ;o):



1. O Gud, som allting ser 

och väger dem som dömer,
giv att de var och en 

sin ämbetsplikt ej glömmer,
som är att skaffa rätt, 

och inte bry sej om
ens ogunst eller gunst, 

men blott en rättvis dom!

2. Giv nåd, att omsorgsfullt 

för mänskors väl de vakar,
att lugnt och samvetsgrant 

de varje mål rannsakar,
så att de ej för långt 

en utredd sak drar ut,
ej heller har för brått 

till mörka sakers slut,

3. ej ser förbi en svag 

och ej en mäktig ärar,
men hör på både den 

som svarar och som kärar.
Den vare fattig, rik, 

vän, ovän, upphöjd, låg,
så lär dem döma så, 

som om de det ej såg!

4. Vi vet ju, Gud, att du 

ej långt i fjärran vistas,
men mitt ibland oss är 

och märker vad som tvistas,
vad tänks och talas, görs

- tills var och en blir ställd
en dag inför din dom, 

som slutligen blir fälld.

5. Så undervisa oss 

och lär oss dina rätter,
så de som dömer ej 

sitt kall tillbakasätter,
men dömer så att de 

ej kommer sist på fall,
när, Gud, inför din dom 

de själva träda skall.

Text: Olof Rudbeck d.y., bearb. A.H.

Musik: Johann Crüger

Jag behövde en nästa

 

Text och musik: Sydney Carter

Lär mej höra din röst på bussen

Text: Arne H Lindgren

Musik: Hans Nyberg

Vakna upp, en stämma bjuder

1. Vakna upp! en stämma bjuder 

som mäktig och högtidlig ljuder 

till alla gravars djup en gång. 

Vakna upp! Stå upp, ni döda, 

som glömmer tidens vedermöda 

i dödens dvala, stum och lång. 

Guds röst nu väcker er, 

ty natten är ej mer, 

dagen kommer! 

Den sista dag, 

den största dag, 

den kommer efter Guds behag. 

 2. Jord och hav och himlar bävar 

och ner Guds goda änglar svävar. 

Han kommer, Gud och Mänskoson. 

Djupen öppnas, berg ses falla 

och Adams barn församlas alla 

med hopp och fruktan kring hans tron. 

Här blir det fröjd och gråt: 

han ska dem skilja åt 

som en herde. 

De trogna då 

ska kronan få, 

men bort de onda måste gå. 

 3. Jesus, mej din ankomst gläder, 

där jag i dina fotspår träder 

på törnestig, av sorger böjd. 

Törnet byter du mot palmer 

och sorgerop mot glädjepsalmer, 

min grav, den byts mot liv och fröjd. 

Om än av mödan trött 

en stund jag sovit sött 

i dess skugga, 

jag glöms dock ej, 

du väcker mej 

av nåd till evigt liv hos dej.

Text: v. 1 Friedrich Gottlieb Klopstock 1758 (34 år) "Wachet auf! ruft einst die Stimme" (efter Philipp Nicolai 1599 "Wachet auf! ruft uns die Stimme", se SvPs1986 nr 632 "Väktarns rop i natten skallar") - sv. övers. Johan Olof Wallin 1816 (37 år), v.2-3 J O Wallin 1816. Ngt bearb. A. H. 2009, 2020

Musik: Philipp Nicolai 1599 (melodin har kallats "Koralernas konung"). Alt. koral från Finland.

Hör Bachs version av "Wachet auf" (BWV 645, "Sleepers wake" på engelska). Här med noter.

Och Sissel Kyrkjebös version av Bachs version. 

Denna psalm är egentligen i huvudsak en Wallin-psalm - och det är i varje fall inte Nicolais psalm "Wachet auf!" annat än beträffande koralen och själva anslaget. Jämför med Britt G Hallqvists översättning av Nicolai-psalmen, som också den finns i vår nuvarande psalmbok!

Man kan säga att dessa två psalmer - Wallins resp. Nicolais - tillsammans väl speglar de två huvudaspekterna av Domssöndagen och Kristi återkomst. Wallins (efter Klopstock) version har mer av allvarsaspekten ("men bort de onda måste gå") och Nicolais mer av glädjeaspekten ("till festen ilar folket nu"). Eller egentligen är den förra psalmen (ovanstående) en psalm för själva Domssöndagen, medan den andra med sina referenser till evangeliet om jungfrurna (se Matteusevangeliet 25) passar bäst söndagen före.

I vilket fall som helst har båda psalmerna Nicolais "kungliga" melodi, som precis som "koralernas drottning" gjutits till ett versmått som bildar en kalk när raderna centreras (se ovan!). Här är den i en "återrytmiserad" form (en utjämnad form sjungs fortfarande ibland till Höga Majestät).

Klopstock:

Wallin:

Nicolai:

Gamle Buddha var en man

 

 Text: Okänd

Nämn mig Jesus, han är livet

 

Alt. koral:

  

1. Nämn mig Jesus, han är livet,
han är min rättfärdighet.
Han sitt liv för mig har givit,
mig förvärvat salighet.

2. Egen fromhet intet gäller
inför den som hjärtat ser,
mänsklig visdom icke heller
tröst och frid i själen ger.

3. Intet annat än allena
Jesu nåd, förtjänst och blod
kan från all min synd mig rena,
göra saken för mig god.

4. Milde Jesus, nådens källa,
du mitt liv, min salighet,
låt i domen för mig gälla
din förtjänst och helighet.

5. Döm mitt hjärta här i tiden,
innan världen döms av dig;
och när tiden är förliden,
i ditt domslut fria mig.

Text (=SvPs1986 nr 356): Matteus Gottfried Hehl o 1750 (45 år) "Sagt mir anders nicht als Jesum", övers. Peder Håkansson Syréen 1826 (50 år), Wilhelmina Söderström 1907 (62 år)
Musik: Herrnhut efter 1735 / Berlin 1786

"Den artikel med vilken kyrkan står eller faller" kallade Martin Luther läran om rättfärdiggörelsen genom tron på Jesus. Och ingen psalm i psalmboken uttrycker nog den läran så klart och pregnant som denna psalm, som skrevs av M G Hehl strax innan han vigdes till biträdande biskop för den herrnhutiska s.k. Brödraförsamlingen i Amerika.

Den hade ursprungligen en inledningsstrof "Sünder bin ich, ja das weiss ich", som ströks vid den första översättningen till svenska 1795, trol. utförd av Anders Dahlström, som detta år utgav Samling af Äldre och Nyare Sånger och Werser där psalmen fanns med. Sista strofen hade i denna samling ett särskilt nummer, och angavs i ett ex. av sångboken vara författad av Nikolaus Ludvig von Zinzendorf. Men boktryckaren Syréen sammanställde båda sångerna för Christelig Sång-Bok ("Syréens sånger") som han utgav 1826, och tillade strofen "Milde (Söte) Jesu, nådens källa". Östervålaprosten Johan Dillner återgav psalmen med någon liten bearbetning i Tillfällighetsstycken från landsbygden 1858.

I Johannes Johanssons Förslag till psalmbok 1907 togs sången med i en version av Wilhelmina Söderström ("Jesus Kristus, han är livet"), vars omarbetning främst berörde andra strofen. Den lydde tidigare så här (jfr Sionstoner 1935 m.fl. sångsamlingar): "Varken det att självfromt vandra, / sig med kunskap fylla opp, / eller det att lära andra / ger mig tillförsikt och hopp".

Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag

Alt. koral:


1. Vart flyr jag för Gud och hans eviga lag?
Den drabbar mej nära och fjärran.
Hur ska jag på domens förfärliga dag
väl kunna bestå inför Herren?
Gud, var mot mej syndare nådig!

2. Jag bävar då jag upp mot himmelen ser:
där står mina synder beskrivna.
Och om jag mot jorden min blick vänder ner,
se, där är de alla bedrivna.
Gud, var mot mej syndare nådig!

3. Vart ska jag mej vända, var finner jag tröst
i denna min jämmer och smärta?
Förskräckt jag av ångest mej slår för det bröst
som hyser mitt syndiga hjärta.
Gud, var mot mej syndare nådig!

4. O Gud, mej ej bort från ditt ansikte driv
och ta ej ifrån mej din Ande.
Din frid mitt oroliga samvete giv,
med tröst mina tårar du blande.
Gud, var mot mej syndare nådig.

5. O Jesus, det blodet som talar så milt,
ditt blod som från korset flöt neder,
giv att det på mej ej må vara förspillt.
På dej jag förtröstar och beder:
Gud, var mot mej syndare nådig. 


Text: Olof Kolmodin 1734 (44 år), Christopher Dahl 1807 (49 år), Franzén Frans Michael 1814 (42 år), bearb. A.H.
Musik: Nordisk folkmelodi 1624

Gör det lilla du kan

Alt. melodi:



1. Gör det lilla du kan,
gör det villigt och glatt,
snart de dyrbara tillfällen flyr.
Efter vår kommer höst
och på dag följer natt,
då kanhända ej morgonen gryr.
O var flitig att så,
medan ännu är tid,
så att skörden kan mogna i frid!

2. Gör det lilla du kan
och se inte därpå
att så ringa, så litet det är.
För hur skulle du då
väl med lust kunna gå
dit din Mästare sänder dej här?
Är det uppdrag du fått
än så ringa i sej,
o, var nöjd att han gav det åt dej!

3. Gör det lilla du kan,
lägg ditt hjärta däri,
gör det allt för din Frälsare blott,
och var viss att han ska
inte döma som vi,
blir det fråga om stort eller smått!
Se, han själv gör ju allt,
vad betyder det då
om han ställt dej i led med de små?

4. Gör det lilla du kan

och besinna att Gud
hos oss alla blott trohet vill se!
O så gläds att få gå

med hans ringaste bud
och att själv han all hjälp vill dej ge!
Vilken fröjd, om en dag

han kan säga till dej:
"Vad du gjorde, det gjorde du mej!"

Text: Lina Sandell 1885 (53 år), bearb.
Musik: Amanda Sandborg-Waesterberg, alt. Alfred Russ 1923

Mitt hopp är byggt i evighet

1. Mitt hopp är byggt i evighet
på Herren, vår rättfärdighet.
Ej något eget bär jag fram
men litar helt på Jesu namn.
På klippan Kristus står mitt hus,
han är mitt fäste och mitt ljus,
allt annat flyr i stormens brus.

2. När jag är trött och i beråd
jag finner vila i hans nåd.
När stormen yr kring strand och skär
har jag mitt säkra fäste där.
På klippan Kristus står mitt hus...

3. Hans löftesord, hans blodsförbund,
det bär mej till min sista stund.
När varje jordiskt hopp förgår
är han mitt hopp, och han består.
På klippan Kristus står mitt hus...

4. När jag hör domsbasunens ljud,
låt mej bli funnen i dej, Gud,
stå klädd i din rättfärdighet,
få prisa dej i evighet.
På klippan Kristus står mitt hus...

Text: Edward Mote 1834, övers. A.H. 2003

Musik: William Bradbury

Nattens skuggor sakta viker

1. Nattens skuggor sakta viker,

morgonstjärnan ljuvligt ler,

snart den sälla dagen randas,

och dess sol går aldrig ner.

Herren kommer,

Herren kommer,

slut är då all jordens strid.

Bruden siras,

bröllop firas

i en evig fröjd och frid.

2. Vilket jubel inför tronen

när de frälsta där en gång

efter tidens vedermöda

stämmer upp sin segersång!

Herren kommer...

3. Herre Jesus, håll mig redo

till ditt möte varje stund!

Sen må jord och himmel falla,

fast består min sällhetsgrund.

Herren kommer...

Text (=SvPs1986 nr 318): Nils Frykman 1889 (47 år)

Melodi: James McGranahan 1881 (41 år) "When the storms of life are raging" 

Denna psalm om Kristi återkomst som en gryning ("morgonstjärnan ljuvligt ler", jfr Uppenbarelseboken 22:16) trycktes första gången i tidningen Sanningsvittnet nr 32 1889. Den tillhör alltså - om den inte legat i skrivbordslådan flera år - den mer "mogne" Nils Frykmans skapelser och tycks vara skriven efter hans emigration till USA. Men eftersom han verkade i bygder med många nyutvandrade svenskar (i Chicago- resp. Minneapolis-området) kunde han fortsätta skriva sina sånger på svenska. En av hans söner och Andrew L Skoog översatte dem dock sedermera till engelska/amerikanska.

Psalmen har en övervägande ljus "gryningsstämning", ja, rena jublet bryter lös i vers två! Men sista versen präglas också av stort allvar: "Dyre (Herre) Jesu, håll mig redo". Den strofen har inte sällan sjungits separat som avslutning av gudstjänster och t.o.m. årsmöten och sammanträden.

N Frykman:

J McGranahan:

Jag lyfter upp till Gud min sång

1. Jag lyfter upp till Gud min sång

ännu en gång

från dessa jordens dalar.

Vår Herre Kristus hämtar mej

snart hem till sej

i himlens höga salar.

Med blixtens fart

han kommer snart,

då hörs hans pris

på annat vis

när Guds basuner talar.

2. När jag ser träden skjuta blad,

jag blir så glad,

för då blir det ju sommar!

När himmelrikets blomster gror,

så glad jag tror

att snart Guds rike blommar.

Hans kyrka är

hans brud så kär,

har lampan tänd

och själen vänd

mot Konungen som kommer.

3. Jag hör hans underbara röst

med frid och tröst

från höga himlar tona:

"Jag kommer, se, jag kommer snart!

Håll det du har

så ingen tar din krona.

Var glad, min brud,

jag är din Gud,

vårt bröllop står,

med mej du får

som himladrottning trona!"

4. I Anden ser sej bruden om

och säger: "Kom!

Hans glädje är för alla!"

Och den som hör det, säger: "Kom,

till Gud vänd om,

låt Anden på dej falla!

Din inre törst

han stillar först,

det räcker till

för vem som vill,

när livets vatten svallar!"

5. Se, ny blir himlen, ny vår jord,

det är Guds ord,

hans löfte underbara!

O se, Guds tält bland mänskor är,

han själv är där

och bor ibland sin skara!

Det gamla fort

ska vika bort,

all sorg ska fly

för glädje ny.

O tänk att där få vara!

*6. Ja, amen, evigt lov och pris

på alla vis

och visdom, makt och styrka

tillhör dej, Gud, i evig tid,

som gett oss frid

och gjort oss till din kyrka!

Halleluja!

Med glädje ska

vi minnas det

i evighet

och dej i sanning dyrka!

Text: M B Landstad 1861 (59 år), A.H. 2002, 2007 
Musik: A.H. 2002, alt. Wittenberg 1533 (se SvPs 424)