En samling kristna sånger till minne av sångförfattaren Lina Sandell (1832-1903) och trubaduren och kompositören Oscar Ahnfelt (1813-1882) . Kommentera gärna och föreslå förbättringar! Av upphovsrättsskäl kan inte alla verser och melodier publiceras här, även om jag sökt tillstånd från något fler än dem som varit döda i 70 år ;o). Förhoppningsvis blir "Nätsionstoner" till glädje och uppbyggelse, allteftersom den växer fram. Välkommen! Hälsningar Andreas H. (andreas.g.holmberg[at]gmail.com).
Här sjungs den nuvarande psalmtexten på en dalakoral från okänd socken (kommentera gärna, ni som vet vilken!):
Koral från Boda:
Alt. dalakoral:
DEN KRISTLIGA DAGVISAN
1. Den signade dag som vi nu här ser från himmelen ner till oss komma, må sprida sitt ljus ibland oss alltmer, oss alla till glädje och fromma. Ja, Herren den högste oss alla i dag för synder och sorger bevare! 2. Den signade dag, den signade tid var morgon jag månde betänka, då frälsningens sol så härlig och blid rann upp för all världen att blänka och herdarna hörde Guds änglar i skyn, som sjöng om att dagen var kommen. 3. Det heliga kors vår Herre själv bar med synderna, världens och mina, jag sätter mot satan till värn och försvar, förtröstar på Frälsarens pina. Det blod, som på korset till bot för oss rann, har utplånat skulderna mina. 4. Om än varje träd och gräs på vår mark fått stämma och talande tunga, om djurens och fåglarnas, ljuvlig och stark, som änglarnas röst kunde sjunga, förmådde de aldrig till fyllest Guds Son, vår Frälsare Jesus lova. 5. Men såsom en fågel mot himmelens höjd sej lyfter på lediga vingar och lovar sin Gud, är glad och förnöjd när han över jorden sej svingar, så lyfter sej själen i innerlig fröjd till himlen med lovsång och böner. 6. Så låt oss då lova och bedja vår Gud, när stunderna växlar och skrider, så ska vi få styrka att hålla hans bud och tålamod om vi än lider. Ja, låt oss då verka med allvar och flit, så länge oss dagen förunnas. 7. Ty dagen han är dock aldrig så lång, att inte dess afton ska stunda. Då lämnas vårt verk, då tystnar vår sång, det må vi med allvar begrunda. Då blir vi utburna, och sömnen blir tung i graven, vår bädd och vår boning. 8. Ack, give då Gud att vi honom så tjänt med allt vad han låtit oss äga, så nyttjat de pund oss Herren förlänt, att han till oss alla kan säga: Gå in i din Herres glädje, gå in, du tjänare gode och trogne! 9. När vi så ska hem till vårt fädernesland och skiljas från sorg och elände, befalle vi tryggt vår själ i Guds hand och glada från världen oss vände. Ja, Herren han give i Jesu namn vår vandring en fröjdefull ände!
Text: Den kristliga dagvisan 1400-tal, bearb J O Wallin, A.H.
1. Du som är morgonrodnadens klarhet lyser nu upp både himmel och jord. Bortdrivet, skingrat är jordlivets mörker, och alla himlar får ljus ifrån dej. Ja, så som ljuset går fram ifrån solen, så strömmar misskund och nåd ifrån dej.
2. Du är en rikt överflödande källa, bräddfylld av nåd till de nödställdas hjälp. Genom din kärlek, som dragit mej till dej, de som är döda i synd kan få liv. Ja, både sotsvarta, lata och kalla ska i din blödande kärlek få liv. Text: Birgitta Birgersdotter (1303-1373), bearb. A.H. 2010 Musik: Joël Blomqvist
Den äldsta avbildningen av Birgitta (Johannes Junge ca 1425):
1. Jag sjunger min morgonsång till Jesu ära, det gläder mej dagen lång att han är nära. Hur skulle jag kunna här gå runt och sucka, när Jesus och himlen är mitt liv, min lycka? 2. Å härliga morgonstund med guld i munnen! Se, redan på fästets rund är solen hunnen. Och allting så härligt spår att får jag leva ska Gud under många år ge ännu mera. 3. Så går jag till verket då med mod i barmen, av Gud ska jag visdom få och kraft i armen. Och kan jag det lilla så med trohet bära, så ska jag det stora få, till Herrens ära! Text: Matias Orheim 1909 (25 år), sv övers A.H.
1. Tack, Gud, för ljusa morgonstunder, tack, Gud, för varje nyfödd dag. Tack, Gud, för alla livets under ödmjukt tackar jag. 2. Tack, Gud, för alla goda vänner, tack, Gud, för din förlåtelse. Tack, Gud, om andras ord mej bränner, hjälp mej för dem be. 3. Tack, Gud, för arbetsdagens möda, tack, Gud, för varje glädje rik. Tack, Gud, du låter toner flöda, tack för skön musik. 4. Tack, Gud, för sorg som fostran ger mej, tack, Gud, för varje vänlighet. Tack, Gud, med gränslös kärlek ser mej du i evighet. 5. Tack, Gud, att jag ditt ord fått lära, tack, Gud, att du din Ande ger. Tack, Gud, du är mej alltid nära, vart jag mej beger.
6. Tack, Gud, din frälsning gäller alla, tack, Gud, att också jag den fann! Tack, Gud, din gåva vill jag kalla att jag tacka kan! Text och musik: Martin Gotthard Schneider 1961 (31 år), sv. övers.
Alt. koral: 1. Se, nu stiger solen ur havets famn, luft och vågor blossar i glöd och brand. Vilket saligt jubel där allt var tyst, sedan ljuset landat och världen kysst! 2. Jag vill andas luften i fulla drag, sjunga Gud en sång för den ljusa dag, tacka för en morgon med liv och glöd, att mej dagen gläder, trots synd och död, 3. tacka Gud som just när hans sol gick opp, lät mej känna morgon i själ och kropp, så att mörkret rymde med hjärtats ve och jag kunde be: låt din vilja ske! 4. Ja, jag vill få omfamna dej, min dag, värma mej vid dej, vid Guds välbehag, kalla dej vid namn, vid allt gott jag vet, mor och syster, älskade, hör du det? 5. Ljusets vågor visar i himlen in, varifrån jag nås av en morgonvind, just som om av ljuset den andats ut, o du milde Skapare, Far och Gud! 6. En gång ska jag segla på nattmörkt hav, sakta stäva fram mot min svarta grav. Livets Gud mej skyddar, jag är hans barn, milt hans hand mej löser från dödens garn. 7. Se, då stiger sol upp ur hav på nytt, alla dödens skuggor för evigt flytt! Vilket segerjubel med liv och lust: ljuset lyser evigt på himlens kust! Text: Jakob Knudsen 1891 (33 år), sv övers A.H. 2013 Musik: Lars Nielsen 1891, alt. Oluf Ring ca 1915 (31 år)
1. Min Gud, jag är lycklig och glad när jag vaknar och solen går opp. Tusen tack för sommar och bad och min starka och växande kropp. 2. Tusen tack för luft som är ren och för hjärtat som pumpar mitt blod. Tusen tack för armar och ben, Herre, tack för att du är så god! Text: Margareta Melin, publ. med tillstånd Musik: Lars Åke Lundberg
1. Vak upp, du som sover, stå upp från de döda, Krist lyser för dej! Stå upp och se morgonen stråla och glöda för dej och för mej! Ja, sov inte längre, snart över dej hänger en mörkare natt, om strax du ej mottar din skatt! 2. I jordiska dalar där dimmorna hänger och kinden blir våt, där ljuder så fort både stämmor och strängar av suckar och gråt. Hör sången nu tona om den som försonar, om seger och fred! Vår Herre har kommit hit ned! 3. I jordiska dalar där törnen oss sårar är tungsamt att gå, där längtar så många med suckar och tårar att Gudsfreden få. Men torka nu tåren, Guds glädje med våren i Kristus mottag! Stå upp, du som sover, i dag! 4. Slå upp dina ögon och lyft dem mot himlen, se, dagen är här! Ja, gläd dej som barnet och rör dej i vimlet, för Gud hos oss är! Med längtan och hunger i dagningen sjunger på fåglarnas vis de väntande själar Guds pris! 5. Ja, Gud vare lovad för dagen som skiner från himmelenned, när Sanningen, Vägen och Livet vi finner och går i Guds fred! Ja, lys för oss, Kriste, så aldrig vi mister ditt spår på vår jord, din nåd och ditt levande ord! Text: Magnus Brostrup Landstad 1861 (59 år) övers. A.H. 2013 Musik: Ludvig Mathias Lindeman 1871 (59 år) M B Landstad: L M Lindeman:
1. Nu klingar fåglarnas morgonvisa och solen lyser i sommarprakt; jag vill få tacka, jag vill få prisa min gode Fader för vård och vakt. 2. Hans nåd och ära jag glad vill sjunga, han har så mycket förlåtit mej. Han lossat skuldernas ok, det tunga, och banat väg ända hem till sej. 3. Han har benådat min själ. Mot ljuset med tacksam glädje den riktar sej. Jag har fått arvslott i fadershuset, där Jesus ordnat ett rum för mej. 4. Tack, Herre Jesus, för kors och smärta, för dödens kalk, som för mej du tog, för att mitt fridlösa, arma hjärta ska äga liv och ha övernog! 5. Tack att jag slipper att längre bygga på vad jag varit och är och gjort, men får till dej och din nåd mej trygga, min segerhjälte, så stort, så stort! 6. Du slagit synden, du slagit döden, du kom försoning och frid åstad. Du för ditt folk genom alla öden till evig glädje i Sions stad. Text: Carl Boberg Musik: Joël Blomqvist
1. Herrens nåd är var morgon ny! Varför skulle vi sörja? Jordens skuggor ju snart ska fly, må vår lovsång då börja! Pris ske Gud! Vi mot målet ilar, Jesus följer oss trofast än idag, bjuder här allt Guds välbehag och därhemma sin vila.
2. Herrens nåd är var morgon ny! Bort med tvekan och fruktan! Herrens röst mitt i stormens gny blandar nåd i hans tuktan. Nåd, ja, nåd hur han än den kläder, nåd som fostrar för himmelriket opp, nåd som livar vår tro, vårt hopp, nåd som tröstar och gläder.
3. De som gråter, de vare då såsom gräte de icke. De som fröjdas och ler också såsom gladdes de icke. Herren kommer! Hans dag är nära. Må vi bida den längtansfullt i tron, höja redan vår lovsångs ton: Honom, honom ske ära!
1. Ta tid till att bedja, sök stillhet och ro! I Frälsarens närhet du alltid ska bo. När tillvaron uppfylls av stress och av strid, sök vila hos Jesus! Han själv är din frid. 2. Ta tid till att bedja när morgonen grytt, ja, innan all ro och all avskildhet flytt. Sök tidigt Guds åsyn, och du ska gå ut med glädje till verket, välsignad av Gud! 3. Ta tid till att bedja i vardagens kall, lyd Anden, som vet när du frestas till fall. Gå genast till Jesus, hans kraft ska du få! Ja, mera än seger du upplever då. 4. Ta tid till att bedja, i nåden bli rik! Se mycket på honom, som du vill bli lik! En stråle av klarhet från Jesus du bär, tills evigt du ser honom sådan han är. Text: Anna Jonassen 1902 (41 år), övers. A.H. 2009