En samling kristna sånger till minne av sångförfattaren Lina Sandell (1832-1903) och trubaduren och kompositören Oscar Ahnfelt (1813-1882) . Kommentera gärna och föreslå förbättringar! Av upphovsrättsskäl kan inte alla verser och melodier publiceras här, även om jag sökt tillstånd från något fler än dem som varit döda i 70 år ;o). Förhoppningsvis blir "Nätsionstoner" till glädje och uppbyggelse, allteftersom den växer fram. Välkommen! Hälsningar Andreas H. (andreas.g.holmberg[at]gmail.com).
1. Uppstånden är Kristus! Gudomliga liv! För oss du nu dödade döden. Uppstånden är Kristus! Min fröjdesång bliv mot synden och yttersta nöden. O Jesus, i hjärtat jag gömmer ditt ord, mer högt och mer dyrbart än himmel och jord: jag lever, och ni ska få leva! 2. Ditt verk är fullbordat, till Fadern du går, de saligas lovsång till möte. Åt oss du bereder i dag som i går ett rum i din härlighets sköte. På jorden, i himlen din kärlek, din bön blott söker, o Jesus, ditt arbetes lön: att syndare saliga göra. 3. Osägliga nåd! Så allenast en Gud kan älska. Nu lever mitt hjärta! Så syndig jag är, står jag prydd som en brud i Frälsarens lydnad och smärta. Från djup och till djup i Guds eviga råd serafen ej skådar ett under av nåd så härligt som människans frälsning! Text: Carl Gustaf Cassel Musik: Svensk folkmelodi, alt. Oscar Ahnfelt
1. På Herrens ord var trygg, mot allt ditt tycke och alla skiften som i känslan bor. Hör Jesu ord, hör livets huvudstycke: den salig är, som inte ser men tror.
2. Så sant som Gud är trofast och sannfärdig och sagt: kom hit till mej, kom vem som helst, skall också du, så syndig och ovärdig, blott genom tron på nåden bliva frälst.
3. Ty allt beror av Herrens nåd allena, vår bättring, tro och kärlek, frid och hopp och vårt förblivande vid detta ena: allt måste blott ur nåden spira opp.
4. Ju mer du lär dej hur han sej förbarmar, dess mer han blir dej dyrbar, stor och kär. På nåden trygg du vilar i hans armar, så djupt eländig i dej själv du är.
5. Den myckna synden, skröpligheten, bristen, visst har den i sej själv en sorglig vikt, men faran är, att då med ormalisten den onde kväva vill vår tillförsikt.
6. Vårt största fel är dock bland alla felen att ej i tron vi tar Guds nåd emot. Maria har valt ut den bästa delen: att sitta stilla invid Jesu fot.
7. Bekymrade Guds barn, o om du visste, att huru stor än uselheten är, är rätta kännetecknet på den kristne att han sitt allt i Kristus äger här.
8. Förtro dej därför barnsligt, helt och gärna åt honom som dej har oändligt kär, och håll dej tryggt och fast vid Ordets kärna, att endast Kristus allt i alla är,
9. att han är vägen, sanningen och livet, att ej i himlen, ej på jorden fanns ett annat namn, vårt fallna släkte givet till liv och salighet än endast hans.
10. Så skall oss Herren mer och mer framföra till hemlighetens uppenbarelse: blott Kristus för oss - att rättfärdiggöra, blott Kristus i oss - all vår helgelse.
11. Med detta kristendomens slutord skrivet av Andens vittnesbörd uti din själ, då har du Sonen och i honom livet och Andens underpant på evigt väl.
12. Se här en kristens liv: en växlingskedja av syndens ve och nådens härlighet, en aldrig utlärd konst - att tro och bedja och vila blott på Guds barmhärtighet.
Text: Carl Gustaf Cassel 1863 (80 år), ngt bearb. Musik: Mathilda Gyllenhaal 1833 (37 år) C G Cassel: M Gyllenhaal:
1. O syndaförlåtelse, dyrbara skatt, av oförskylld nåd åt oss vunnen, du är ju för oss i vårt eländes natt den flödande salighetsbrunnen! Med ständiga synder mot heliga bud, vart skulle vi fly, om ej blodet hos Gud hans nåd oupphörligt förnyar?
2. Allt eget, det vare sig ont eller gott, o må det bli dött och begravet och anden i Kristi rättfärdighet blott insjunka som droppen i havet! Ty är jag förlorad, till intet i mig, då har jag ock allting fullkomligt i dig, o Jesus, för eviga tider.
3. På korset du sagt: "allt fullbordat nu är", men ej: "det fullbordat skall bliva". O Herre, giv nåd, att jag enfaldigt lär min tro med ditt ord införliva! När du nu har sagt ditt "fullbordat" en gång, då leve mitt hjärta, då ljude min sång: ett ja och ett amen i själen! Text: Carl Gustaf Cassel 1849 (66 år) Musik: Johanna (Hanna) Brooman 1839 (29 år) "Norrlänningens hemlängtan" J A Brooman:
1. Vik ej ur mitt hjärta, hälsosamma smärta: andens fattigdom. Säg mej mina brister, att jag aldrig mister nådens rikedom.
2. Vandringsman på jorden, fatta djupt de orden: blott som arma, små nåden vi erfare. Gud, den underbare har beslutat så.
3. Blir du självbelåten har du lämnat stråten som till livet bär. De som synden kände sökte och använde vad oss givet är.
4. Hellre må du ligga djupt i stoft och tigga nåd i Jesu blod än att självrättfärdig, helig, stark och värdig, äga tröst och mod.
5. Hellre syndbelastad, under domen kastad, fallen och oren. Publikan och sköka kan sin Jesus söka förr än farisén.
6. Milde Gud, bevara mej från denna fara: självrättfärdighet! Men i Kristus giv mej tröst och kraft och bliv mej du all salighet!
7. Tron, det helga, höga, underbara öga, stärk nu i min själ. Äkta pärlan klara väl åt mej bevara till mitt högsta väl.
8. Nådens verk du live, regn och sol du give, följ vad sätt du vill, om blott så du för mej, att för evigt hör mej himmelriket till! Text: C G Cassel (?) 1843 (60 år), C O Rosenius 1850 (34 år), ngt bearb. 2010 Musik: Oscar Ahnfelt
