En samling kristna sånger till minne av sångförfattaren Lina Sandell (1832-1903) och trubaduren och kompositören Oscar Ahnfelt (1813-1882) . Kommentera gärna och föreslå förbättringar! Av upphovsrättsskäl kan inte alla verser och melodier publiceras här, även om jag sökt tillstånd från något fler än dem som varit döda i 70 år ;o). Förhoppningsvis blir "Nätsionstoner" till glädje och uppbyggelse, allteftersom den växer fram. Välkommen! Hälsningar Andreas H. (andreas.g.holmberg[at]gmail.com).
1. Guds folk för sin Konung ska sjunga, kring jorden dess jubel må runga. Sitt folk han från synden vill frälsa, med lovsång vi honom må hälsa. 2. Guds under begrunda vi borde, till frälsning för oss han dem gjorde. Så ofattbart rik är hans gåva, hans heliga namn må vi lova! 3. Hans kärlek den är utan ände mot dem som till honom sej vände, från släkte till släkte han bär dem, sin nåd och sin trofasthet lär dem. 4. Men mänskor med högmodets tankar, vars hjärtan av maktlystnad bankar, som agnar för vinden han skingrar, som sand mellan allmaktens fingrar. 5. Han nedstörtar stora och rika, men ska aldrig någonsin svika de små i de dystraste öden, som suckar till honom ur nöden. 6. I kärlek han hungrande mättar och sorgtyngda hjärtan han lättar, sitt ansikte milt mot oss vänder, sin frid och välsignelse sänder. 7. Vår Gud vill vi lova och ära som kom för att synderna bära. Ja, du som oss skapar och frälsar, ditt folk dej med lovsånger hälsar! Text: Bernt Støylen 1917 (59 år), sv. övers. A.H. 7/3 2016 Musik: Norsk folkmelodi från Østerdalen B Støylen:
1. Vad tar jag mej till när ingenting går som jag önskar och vill, när tvivel och hopplöshet tränger sej in och lägger sej tungt över tillvaron min, när slutet sej närmar fast livet står still, //: vad tar jag mej till? :// 2. Var finner jag fred när tankarna tynger och böjer mej ned? För frestelser ofta mej ryckte och drev och synder och sorger, de tryckte och rev, så foten blev sårad och frid jag ej fick //: på vägen jag gick :// 3. Det finns inte en som läker vart sår och får undan var sten, av alla de stora och visa på jord som granskar de doldaste krafter och ord, för alla har synder och blödande sår, //: nej, ingen förmår :// 4. Min Herre och Gud! Du ensam kan trösta din sörjande brud. Du ser hennes tårar, du ser hennes sorg och visar en väg ifrån frestarens borg. Den vägen har brudgummen märkt med sitt blod, //: det ger henne mod :// 5. Om vägen ger sår, om frestaren ofta min undergång spår, då för det mej bara till Frälsarens famn, där stillnar min strid och där har jag min hamn. Min sköld och mitt svärd och min rustning han är, //: min Frälsare kär :// 6. Låt drömmarna dö och planerna vissna som blommor och hö, om bara min själ kan få vinna sitt slag och står på sin vakt till förlossningens dag. Då får jag min krona och skinande skrud //: av Herren, min Gud :// Text: Bernt Stöylen, övers. A.H. 2013 Musik: Norsk folkmelodi från Åseral, arr. Fartein Valen B Stöylen:
