Vänligt över jorden glänser

MESSIAS 

1. Vänligt över jorden glänser 
strålen av ett himmelskt hopp. 
Stilla inom tidens gränser 
evighetens sol går opp. 
Ack, så stilla att mitt öga 
hennes sken fördraga må 
och Guds dolda råd förstå. 

2. Ej av världens vise kändes 
den oändligt Vises råd. 
Kristus kom, och dagen tändes, 
full av sanning och av nåd. 
Sanning för den blick som spanat, 
nåd för ångerfulla bröst. 
Så fick jorden ljus och tröst. 

3. Där begären sej fått sprida 
föddes brott och skam och ve. 
Kristus kom, och vid hans sida 
kärlek gick och helgelse. 
Helgelse blev hjärtats yrke, 
kärlek slöt begärens strid. 
Så fick jorden dygd och frid. 

4. De är sälla som vill höra 
vad den evigt Gode lärt, 
de som älskar och vill göra 
vad den Helige begärt, 
de som, ledda av hans Ande, 
lysta av hans milda ljus, 
närmar sej sin Faders hus. 

5. Deras tro ska övervinna 
tidens otro, jordens flärd. 
Deras kärlek skön ska brinna 
i den kärlekslösa värld. 
Deras hopp i tidens skiften 
och i livets aftonstund 
vilar på sin klippas grund. 

6. Milda sken av Faderns ära, 
dina rena strålar sprid 
kring vår jord, så den kan bära 
ljus och tröst och dygd och frid. 
Låt vår jord få bli en förgård
till den himmel, dit du vill 
samla dem som hör dej till.

Text: Johan Olof Wallin, bearb.

Musik: 1694

Regering, folk och fosterland

 

1. Regering, folk och fosterland,
o Gud, vår Gud, beskydda!
Knyt kärlekens och fridens band
kring både slott och hydda!
Med insikt må bli tydda
de lagar du oss gav, o Gud,
och sanningens och rättens bud
av fria hjärtan lydda!

2. Stärk dem, o Gud, som land och bygd
vill värna om och stödja,
som om rättfärdighet och dygd
sej ärligt vill bemöda!
Låt ymnigheten flöda,
välsigna flit och helgdagsro,
välsigna stads- och landsbygdsbo,
giv arbete och gröda!

3. Må som ett hjärta och en själ
en gång vi kunna nämnas!
Må allmänt väl bli allas väl
och rätt och plikter jämnas!
Med ånger allt må lämnas
som gör ett syskonsinne kallt,
och Kristi Ande live allt
som önskas och som ämnas!

4. Välsigna dem som troget vill
ditt ord i verket sätta,
i nöd och lust sej håller till
det sanna och det rätta!
Bekymrens bördor lätta,
med arbetsglädje framgång giv
och låt oss i ett bättre liv
få mötas efter detta!

Text: Johan Olof Wallin, bearb. A.H. 24/8 2015

Musik: David Wikander 

Jesus, gör mej så till sinnes

Text: Johan Hjertén (v 1-2), Johan Olof Wallin (v 3)

Musik: Strassburg

Jordens oro viker

 

1. Jordens Oro Wiker
för den frid som varar.
Graven allt förliker,
himlen allt förklarar.

2. Jorden Mycket Lovar, 

knappt och flyktigt giver. 

Himlen rikt begåvar 

med vad evigt bliver.

Text: v 1 Johan Olof Wallin, v 2 Johan Michael Lindblad

Musik: Karl-Erik Svedlund

O min Jesus, dit du gått

 

Alt. koralversion (utjämnad form): 


1. O min Jesus, dit du gått
vill jag också fara. 
Jag av världen aldrig fått 
det som kan bevara.
Jesus, mej din Ande giv,
den som pånyttföder,
som ger trons fördolda liv
och den svage stöder. 

2. Jag mitt kött korsfästa vill 
med dess onda lustar,
ständigt be att du därtill 
med din kraft mej rustar, 
älska dej i lust och nöd,
dej, du kärleksfulle, 
du som lidit bitter död, 
så jag leva skulle.  

3. Med ditt blod du renat mej
och så velat kalla
till att leva helt för dej,
dö från synder alla. 
För att jag ska få en lott 
hos dej väl bevarad
du ju ut ur graven gått
härlig och förklarad. 

4. Liv och oförgänglighet 
tog du fram i ljuset, 
för att jag din salighet 
ska få se ur gruset. 
O så vill jag alltid dit 
under färden blicka 
och med allvar och med flit 
mej för himlen skicka. 

5. Korset som du lagt på mej
hjälper du mej bära.
Jag vill följa efter dej,
leva till din ära,  
troget hålla ditt förbund, 
minnas vad du lärde, 
tills jag i en salig stund 
får gå mina färde.  

Text: Johan Olof Wallin, bearb A.H.

Musik: Johann Crüger

 

Lycka ske konungen

Alt. koralvariant:

1. Lycka ske konungen! 

Herren hans vägar berede, 

styre hans råd och hans hjärta för sorgerna frede. 

Herren vårt land 

hägne med faderlig hand 

och i sin fruktan oss lede. 

*2. Ära ske Herren! 

Ja, Herre, dej ensam ske ära,

mäktig att göra långt mera än vi kan begära.

Härligt och stort 

är vad för oss du har gjort,

dej vi vårt offer vill bära.

Alt. textversion:

1. Lycka ske drottningen!

Gud hennes vägar berede,

styrke och hjälpe och så för allt ont henne frede.

Herren vårt land

hägne med helande hand

och i sin sanning oss lede.

*2. Ära ske Herren! 

Ja, Herre, dej ensam ske ära,

mäktig att göra långt mera än vi kan begära.

Härligt och stort 

är vad för oss du har gjort,

dej vi vårt offer vill bära.

Text: Johan Olof Wallin 1816, bearb. A.H. 30/4 2022

Musik: Stralsund 1665

Se, natten flyr för dagens fröjd

Alt melodiform:

1. Se, natten flyr för dagens fröjd,
och änglars röst från himlens höjd
till markens herdar budet bär
att född den gode herden är.

2. I stilla glans han träder fram.
Av spridda får och späda lamm
han sig en hjord församla vill,
som hör hans himmelrike till.

3. Saktmodig, mild och utan skuld
han ej med silver eller guld,
men med sin lydnad och sin död
ska lösa oss från evig nöd.

4. Hans kyrka, i sitt frö så späd,
ska växa till ett skuggrikt träd,
som sina grenar sträcker ut
kring jordens rund till tidens slut.

5. Likt sommarregnets ljuva fall
hans ord all världen glädja skall
och skaffa frukt till evig tid
i sanning, helgelse och frid.

6. Och himmel ska förgås och jord,
men aldrig någonsin hans ord.
Hans namn av alla tungors ljud
skall vara Frälsare och Gud.

7. Stå upp, var ljus, du mänsklighet!
Ditt namn skall vara kristenhet,
din ära och din själaro
att på din Herre Jesus tro.

*8. Högtlovad vare Herrens nåd,
hans makt, hans underfulla råd,
högtlovad i all evighet
den Eviges barmhärtighet!

Text: Johan Olof Wallin, ngt bearb

Musik: Martin Luther

Barmhärtig, nådig vill vår Gud

1. Barmhärtig, nådig vill vår Gud
att vi med lydnad för hans bud
vårt hopp till honom ställer!
Han hjälpa vill i brist och nöd,
han skänker både must och bröd
till fröjd och uppehälle.
Med redlig flit och trogen bön
vi glada delar mödans lön.

2. Men du som dessa mildhetsprov
med vishet, värdighet och hov
ej tacksamt njuta lärde,
din näring blir för dej ett gift
och ditt begär en djurisk drift
som glömmer mänskans värde.
Den som har buken till sin gud,
han syndar mot Guds första bud.

3. Vad du förtär i överflöd
du från din nästa i hans nöd
med gudlös hårdhet rövar.
Och på din egen kropp och själ
med detta rån, o lustans träl,
ett självmord du förövar.
Ack, rusa ej så blind och djärv,
o syndare, till ditt fördärv!

4. Vak upp, bed Gud om kraft och mod
att mot ditt eget kött och blod
till manlig strid dej rusta!
Låt hjärtat ej betungat bli
av dryckenskap och frosseri
och denna världens lusta!
Se till att Herrens dag ej må
för hastigt över dej uppgå!

5. Ty se, den dagen komma skall
liksom en snara, sträckt till fall
för alla syndens trälar.
Gud, hjälp oss därför leva så,
att vi till evig tid ej må
fördärva våra själar!
Lär oss med vaksamhet och bön
att undfly synden och dess lön!

Text: Johan Olof Wallin, bearb.

Vakna upp, en stämma bjuder

1. Vakna upp! en stämma bjuder 

som mäktig och högtidlig ljuder 

till alla gravars djup en gång. 

Vakna upp! Stå upp, ni döda, 

som glömmer tidens vedermöda 

i dödens dvala, stum och lång. 

Guds röst nu väcker er, 

ty natten är ej mer, 

dagen kommer! 

Den sista dag, 

den största dag, 

den kommer efter Guds behag. 

 2. Jord och hav och himlar bävar 

och ner Guds goda änglar svävar. 

Han kommer, Gud och Mänskoson. 

Djupen öppnas, berg ses falla 

och Adams barn församlas alla 

med hopp och fruktan kring hans tron. 

Här blir det fröjd och gråt: 

han ska dem skilja åt 

som en herde. 

De trogna då 

ska kronan få, 

men bort de onda måste gå. 

 3. Jesus, mej din ankomst gläder, 

där jag i dina fotspår träder 

på törnestig, av sorger böjd. 

Törnet byter du mot palmer 

och sorgerop mot glädjepsalmer, 

min grav, den byts mot liv och fröjd. 

Om än av mödan trött 

en stund jag sovit sött 

i dess skugga, 

jag glöms dock ej, 

du väcker mej 

av nåd till evigt liv hos dej.

Text: v. 1 Friedrich Gottlieb Klopstock 1758 (34 år) "Wachet auf! ruft einst die Stimme" (efter Philipp Nicolai 1599 "Wachet auf! ruft uns die Stimme", se SvPs1986 nr 632 "Väktarns rop i natten skallar") - sv. övers. Johan Olof Wallin 1816 (37 år), v.2-3 J O Wallin 1816. Ngt bearb. A. H. 2009, 2020

Musik: Philipp Nicolai 1599 (melodin har kallats "Koralernas konung"). Alt. koral från Finland.

Hör Bachs version av "Wachet auf" (BWV 645, "Sleepers wake" på engelska). Här med noter.

Och Sissel Kyrkjebös version av Bachs version. 

Denna psalm är egentligen i huvudsak en Wallin-psalm - och det är i varje fall inte Nicolais psalm "Wachet auf!" annat än beträffande koralen och själva anslaget. Jämför med Britt G Hallqvists översättning av Nicolai-psalmen, som också den finns i vår nuvarande psalmbok!

Man kan säga att dessa två psalmer - Wallins resp. Nicolais - tillsammans väl speglar de två huvudaspekterna av Domssöndagen och Kristi återkomst. Wallins (efter Klopstock) version har mer av allvarsaspekten ("men bort de onda måste gå") och Nicolais mer av glädjeaspekten ("till festen ilar folket nu"). Eller egentligen är den förra psalmen (ovanstående) en psalm för själva Domssöndagen, medan den andra med sina referenser till evangeliet om jungfrurna (se Matteusevangeliet 25) passar bäst söndagen före.

I vilket fall som helst har båda psalmerna Nicolais "kungliga" melodi, som precis som "koralernas drottning" gjutits till ett versmått som bildar en kalk när raderna centreras (se ovan!). Här är den i en "återrytmiserad" form (en utjämnad form sjungs fortfarande ibland till Höga Majestät).

Klopstock:

Wallin:

Nicolai:

Jerusalem, höj upp din röst

Alt. koralvariant:



1. Jerusalem, höj upp din röst
och dotter Sion, fatta tröst.
Din konung kommer, och hans hand
skall råda över alla land.

2. En sanningens och nådens tolk
till världens konungar och folk,
han kommer, frid hans hälsning är
och kärleken hans spira bär.

3. Ett salighetens sändebud
till jordens barn från jordens Gud,
han kommer, hoppet föregår,
och glädjen följer i hans spår.

*4. All världen stämme upp med fröjd:
Pris vare Gud i himlens höjd!
Välsignad blive jordens krets
och mänskan bättrad och tillfreds.

Text: Johan Olof Wallin 1813 (34 år), ngt bearb.

Musik: Martin Luther 1539 (56 år)

Detta är en av de wallinpsalmer som så gott som oförändrade tagits in i tre psalmböcker på raken. "Jerusalem, häv upp din röst" har 1986 blivit "Jerusalem, höj upp din röst." Annars ingen ändring. Däremot förkortade Wallin den själv ganska rejält - från åtta till fyra strofer - innan han tog in den i 1819 års psalmbok. Denna åtgärd har, tillsammans med Luthers glada julmelodi, definitivt bidragit till att den blivit så pass sjungen som den blivit, ofta som adventsgudstjänstens gradualpsalm (då står man ju redan när evangeliet ska läsas!) eller som eldande avslutningspsalm strax före postludiet.

Psalmens inledning bygger på Sakarja 9:9: "Fröjda dig storligen, du dotter Sion, höj jubelrop, du dotter Jerusalem: Se, din Konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han."

Johan Olof Wallin:

Martin Luther:

Var är den Vän

1. Var är den Vän som överallt jag söker?
När dagen gryr, min längtan bara ökar.
När dagen flyr, jag än ej honom finner,
fast hjärtat brinner.

2. Jag ser hans spår varhelst en kraft sej röjer
en blomma doftar och ett ax sej böjer.
Ja, i den suck jag drar, den luft jag andas
hans kärlek blandas.

3. Jag hör hans röst där sommarvinden susar,
där lunden sjunger och där floden brusasr;
jag hör den ljuvast i mitt hjärta tala
och mej hugsvala.

4. Likväl ett töcken mej från honom stänger:
min bön, men ej min blick till honom tränger.
O, om jag kunde nå dithän med båda
och honom skåda!

5. Ack, när så mycket skönt i varje åder
av skapelsen och livet sej förråder,
hur skön då måste själva källan vara,
den evigt klara! 

Text: Johan Olof Wallin, bearb A.H.
Musik: Dalakoral från Malung

Salig, salig den som kände

Alt. utjämnad koralversion:



*Salig, salig den som kände,
den som trodde dej allena,
Sanne Gud, och den du sände
att med dej oss än förena.
Jesus Kristus, du är vorden
vägen, sanningen och livet,
och i himlen och på jorden
är ej annat namn oss givet. 

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2007 (37 år)

Musik: Johann Crüger

Till härlighetens land igen

Alt. koralvariant: 

1. Till härlighetens land igen
jag ser dej, Jesus, fara!
Men jag på jorden måste än
en gäst och främling vara.
Långt från mitt hem jag vandrar här,
mitt sällskap sorg och möda är.

2. Långt från min Faders hus jag går,
o Herre, säg hur länge?
Men dit mitt öga inte når
mitt hjärtas bön sej tränge.
Den outsäglig höjer sej,
den delar skyn och hinner dej.

3. En skymt jag då i hoppet ser
utav det goda landet,
där du ej skils ifrån mej mer,
där löst ur syndabandet
bland helgonen jag fri och glad
får bo i levande Guds stad.

4. Där uppe är det ingen natt
och ingen gråt och smärta.
Där uppe är min högsta skatt,
där vare ock mitt hjärta:
i himlen hos min Frälsare,
där vare min umgängelse.

5. Och som du for du komma skall,
o Jesus, hit tillbaka.
Jag här vill akta på mitt kall,
jag bedja vill och vaka.
Jag vet ej stund, jag vet ej dag,
men dej var dag förbidar jag.

6. Och salig är den tjänaren,
som du så finner göra,
när sist du komma skall igen:
du honom lovat föra
till ära och odödlighet
i din och Faderns härlighet.

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. (originaltexten finns här).

Musik: Bartholomäus Gesius 1605 / Johann Hermann Schein 1628 (42 år)

Denna psalm sågs länge som Kristi Himmelsfärdsdagspsalmen framför andra i Sverige, men sjungs nog något mer sällan nu under 2000-talets gökottor. Den är egentligen något av en "hemlandssång", i stil med de många sånger som inte minst senare under 1800-talet skrevs om det himmelska hemmet. Man brukar ofta tala om att de inspirerats av den stora utvandringen under detta sekel, fast på Wallins tid hade den knappast kommit igång. Men det finns ju redan från början ett tydligt hinsidesperspektiv i kristen tro, parallellt med budskapet om förvaltarskap och trohet i det jordiska kallet (jfr strof 5).

Och det är inte konstigt att det accentueras på Kristi Himmelsfärds dag, då "jordiskt" och "himmelskt" så tydligt bryts mot varandra, då Jesus i en mening lämnar jorden och inte längre vandrar omkring fysiskt på Palestinas stigar. Samtidigt kan man ju påminna om att Jesus just vid sin himmelsfärd lovade "jag är med er alla dagar". Jfr den engelska psalmens påminnelse "Fastän skyar honom lyfte bort och ingen honom ser, / glömmer vi ej vad han lovat: Alltid skall jag bo hos er!" (SvPs 15, se Alleluia! Sing to Jesus v. 2).

Wallins psalm är en bönepsalm. Åtminstone de första och de sista stroferna innehåller ett tydligt tilltal till den himlafarne Frälsaren, och om denna bön sägs i originalet att den "outsäglig, innerlig / skall dela skyn och hinna dig". Kontakten kan förbli obruten trots allt. Och en dag kommer han tillbaka - synligt och evigt - enligt den tro vi bekänner i Kristi kyrka.

J O Wallin:

J H Schein:

Vaka, själ, och bed

1. Vaka, själ, och bed
och till strids dig red.
Räds att frestarn lägger snaran
där du minst förmodar faran,
sådan är hans sed.
Vaka, själ, och bed.

2. I begärens spår
smygande han går,
vännens röst han efterapar,
sig till ljusets ängel skapar,
tills dig snärjd han får
i begärens spår.

3. Under världens larm
vägen till din barm
som en listig orm han hittar
och med flärd och otro smittar
hjärtat i din barm,
under världens larm.

4. Vaka, bed, min själ,
bliv ej köttets träl
och låt världen dig ej köpa.
Vad dess barn så efterlöpa
är ett flyktigt väl.
Vaka, bed, min själ.

5. Lyckans falskhet känn.
Bäst den smilar än
ditt Uriebrev den skriver,
Joabs kyssar dig den giver,
dräpande sin vän.
Lyckans falskhet känn.

6. Vad är ärans prål?
Gift i gyllne skål,
dryck som törsten icke släcker,
resekost som icke räcker
fram till resans mål,
det är ärans prål.

7. Ack, i tidens hav
får det allt sin grav
likt Egyptens stolta härar,
men om du din Herre ärar
går du ej i kvav
här i tidens hav.

8. Se det goda land
på den andra strand,
dit Guds folk igenom strider,
genom hav och öknar skrider
vid sin Josuas hand.
Sök det goda land.

9. Arvet ej förspill
som nu hör dig till.
Följ då Jesus, bed och vaka,
världen och dig själv försaka.
Han ditt bästa vill.
Arvet ej förspill.

10. Vaka, bed och strid
än en liten tid.
Så ditt Kanaan du skall hinna,
kronan undfå, palmen vinna
i en evig frid.
Vaka, bed och strid!

Text: Johan Olof Wallin 1816 (37 år), bearb. A.H. 2010

Musik: Adam Drese 1698 (78 år)

Ett barn är fött på denna dag

1. Ett barn är fött på denna dag,
så var Guds välbehag.
Det föddes av en jungfru skär,
Guds Son det barnet är.
Här vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.

2. Om världen ännu större var,
av pärlor prydd och klar,
så vore den dock alltför klen
till säng åt dig allen.
Dock vilar du i ringhet klädd
på fattigdomens bädd.
Välkommen var, o Herre kär!
Vår gäst du vorden är.

Text: Martin Luther 1535 (52 år), Olaus Martini tr. 1617, J O Wallin 1817 (38 år), ngt bearb.

Musik: Tysk (?) folkmelodi

Stå upp, o Sion, och lovsjung

1. Stå upp, o Sion, och lovsjung
din Frälsare, Profet och Kung!
Du hans stjärna skådar,
stäm upp i helig fröjd din röst,
glädjerik hon bådar
att kommen är, till världens tröst,
Herren, som benådar
vart förkrossat bröst.

2. Hur skön och klar för oss hon går!
Vi följer hennes ljusa spår,
följer med de visa
att dej med våra läppars ljud,
Herre Jesus, prisa
och ödmjukt hylla dina bud.
Må du nåd bevisa,
du all kärleks Gud!

3. I nåd, o Herre, ta emot
vad vi nu lägger för din fot.
Våra gåvor blive
ej myrra, guld och rökelse,
vi vårt hjärta give
åt dej, o Gud, vår Frälsare!
Själv du där upplive
tro och helgelse.

4. Ditt ord må, Jesus, varje år
bli stjärnan i vars sken vi går.
Låt din helga lära
ledsaga oss i all vår tid,
ljus och kraft beskära
åt oss i livets sorg och strid
och i döden bära

till vårt hjärta frid.

5. Lys, helga stjärna, mild och ren,
kring jorden sprid Guds klarhets sken.
Alla knän må böjas
vid Jesu nådefulla röst,
alla böner höjas
i Jesu namn, med hopp och tröst,
och hans kärlek röjas
klart i alla bröst.

Text: Johan Olof Wallin 1811-1818 (32-39 år) "Statt upp, o Sion", ngt bearb. 

Musik: Senmedeltida julvisa / Wittenberg 1529, jfr In dulci jubilo 

Johan Olof Wallin ville inte ta in den "makaroniska" (blandspråkliga) psalmen In dulci jubilo i sin psalmbok, där latinet för första gången sedan reformationen 300 år tidigare helt bannlystes från psalmboken. Men han filade nästan hela 1810-talet på denna nydiktade psalm som 1819 infördes till samma medeltida melodi, känd även från 1400-talsuret i Lunds domkyrka.

Även denna psalm blev omtyckt och gärna sjungen (fast In dulci jubilo kom tillbaka i psalmboken fr o m 1937). Särskilt de två sista verserna: "Ditt ord, o Jesu, bliva må" resp. "Lys, helga stjärna" har flitigt sjungits i våra kyrkor som predikstols- eller avslutningspsalm. Den sista versen passar ju också väl till Trettonhelgens funktion som Svenska kyrkans och EFS:s stora "missionshelg".

Johan Olof Wallin:

Du går, Guds Lamm, du rena

1. Du går, Guds Lamm, du rena,
oskyldiga och milda,
att oss med Gud förena
som förr från Gud var skilda.
Ditt hjärta bär vår sveda,
att våra hjärtan freda.
Pris vare dig, o Jesus!

2. Du såg de hårda banden,
de fasansfulla öden.
Bedrövad var dig anden,
bedrövad intill döden.
Ditt eget kval du kände,
men tyngre vårt elände.
Pris vare dig, o Jesus!

3. Att kunna oss välsigna
du låter dig förbanna.
De tyngda skuldror digna,
blod droppar från din panna.
Den kalk, som vreden rågar,
du ensam tömma vågar.
Pris vare dig, o Jesus!

4. Fast änglars legioner
din bön kan nederkalla,
fast över himlatroner
ditt ord förmår befalla,
du villig bojan tager
och tålig bördran drager.
Pris vare dig, o Jesus!

5. Men Gud, som dig ej skonat,
min synd mig nu förlåter.
Befriat och försonat
mitt hjärta lever åter.
Mitt hjärta jag dig giver
och din för evigt bliver.
Pris vare dig, o Jesus!

Text: Christoph Christian Sturm 1780 ? (40 år), Johan Olof Wallin 1816 (37 år)

Musik: Ombildad gregoriansk melodi / Erfurt 1542

Upp, min tunga

*1. Upp, min tunga,
att lovsjunga
hjälten som på korsets stam
för oss stridit,
döden lidit
som ett felfritt offerlamm.
Han ur griften
efter Skriften
nu i ära träder fram.

*2. Han fullgjorde
vad vi borde
och blev vår rättfärdighet.
Han avvände
vårt elände
för båd tid och evighet.
Han förvärvde
att vi ärvde
ljus och frid och salighet.

*3. Vi förlossas;
ormen krossas,
avgrundens och dödens makt
nu är bunden.
Från den stunden
allt är Sonen underlagt.
Nu är helat
vad vi felat
och Guds nåd i ljuset bragt.

*4. Gamla, unga
må lovsjunga
Faderns makt och härlighet
och hembära
Sonen ära
för så stor barmhärtighet,
prisa Anden,
som vid handen
leder oss till salighet.

Text: Venantius Fortunatus o 600 (ca 70 år) "Pange lingua gloriosi proelium certaminis", sv. övers. Sigfrid Aron Forsius 1608 (38-58 år) "Upp min tunga att lovsjunga en berömlig kamp och strid", förkortad och bearbetad av Johan Olof Wallin 1816 (37 år), ngt bearb. 1986, 2016

Musik: Svensk 1693

Hovpoeten vid kung Sigiberts hov, Venantius Honorius Clementianus Fortunatus, var berömd för sitt tjusiga verssmide och räknas bl.a. som en av dem som införde rimmet i diktkonsten. På så vis har han haft stor betydelse även för nutida schlagertexter. Efter att ha fått starka andliga intryck av den 10 år äldre drottningen och nunnan Radegunda i Poitiers, blev han alltmer inriktad på andlig diktning och upphöjdes i 70-årsåldern till biskop i just Poitiers.

Någon gång i samma veva diktade han även ovanstående passionshymn med tio strofer om Kristi lidande. I svensk form blev det först 11 strofer (förutom Forsius hade även Gustaf Ållon arbetat med texten i 1695 års psalmbok). Men fr.o.m. 1819 fanns endast 4 kvar, och då var det plötsligt en ren påskpsalm! Wallin hade bearbetat strof 1, 10 och 11 ur 1695 års psalmbok (nr 157), men den andra strofen i ovanstående text, så stark och så evangelisk, verkar den för neologi och dygdelära så misstänkte psalmdiktaren ha formulerat helt själv: "Han fullgjorde / vad vi borde / och blev vår rättfärdighet."

Wallin kunde vara betydligt mer kristlig och luthersk än många nyläsare trodde. Och om än många saknade 8 strofer ur "Upp min tunga", måste man snart medge att psalmen blev betydligt flitigare sjungen och lättare lärd i sin förkortade form.

Den klämmiga melodin är av okänd svensk kompositör, känd från 1693 och första gången tryckt i 1697 års koralbok.

Venantius Fortunatus:

Din klara sol går åter opp

1. Din klara sol går åter opp,
jag tackar dig, min Gud.
Med kraft och mod och nyfött hopp
jag höjer glädjens ljud.

2. Din sol går opp för ond och god,
för alla som för mig;
o, må jag så i tålamod
och kärlek likna dig.

3. O, hjälp mig lyda dina bud
och ha din vilja kär,
förnöjd och glad i dig, min Gud,
var dag jag lever här.

4. Då skall jag, trygg i råd och dåd,
till dig, o Fader fly
och än förnimma att din nåd
är varje morgon ny.

Text (=SvPs1986 nr 176): Johan Olof Wallin 1814 (35 år), bearb.

Musik: Tysk 1710

Denna psalm var under många år på 1800- och 1900-talet förknippad med skolornas morgonböner. Dess korthet och melodins enkelhet gjorde den passande för ändamålet, men den något pliktbetonade situationen har kanske inte bidragit till att göra den helt älskad. Tredje strofen löd tidigare: O, må jag så med flit och dygd / och måtta i begär / än kunna glädjas i ditt skygd / var dag, du mig beskär. Psalmkommitténs fina bearbetning kan förhoppningsvis bidra till att psalmen fortlever och verkligen sjungs med "glädje i Gud."

Porträtt av Johan Olof Wallin:

Pris vare Gud som låter

1. Pris vare Gud som låter
oss glada vakna opp
och över jorden åter
en dag av nåd gå opp,
en dag som skall försvinna
lik den i går förgick;
o må vi då besinna
dess dyra ögonblick.

2. O, må vi noga märka
vad Gud av oss begär
och med all trohet verka
så länge dagen är,
att icke syndens minne
vårt hjärta förebrår
när aftonen är inne
och vi ej mer förmår.

3. Att gärna åt sin nästa
råd, hjälp och glädje ge,
ej blott på eget bästa,
men ock på andras se,
ej blott Guds vilja veta,
men vandra i hans bud,
det är att kristen heta,
det är att tjäna Gud.

4. Och salig är och bliver,
när Herren komma skall,
den tjänaren som giver
så akt uppå sitt kall.
Han dela skall den fröjden
som intet öga sett,
men Herren Gud i höjden
åt sina barn berett.

5. Vår kraft, o Gud, föröka,
att vi med trofasthet
må först ditt rike söka
och din rättfärdighet.
Då vill du nådigt skänka
allt övrigt åt envar.
O, må vi det betänka
i dag och alla dar.

Text (=SvPs1986 nr 177): Johan Olof Wallin 1812 (33 år), ngt bearb. 1986

Musik: Melchior Teschner 1614 (30 år), jfr melodin i Haeffners koralbok 1820, nr 421!
Alt. koralen är från Skarabygden (obs 5-takten!), upptecknad efter Lars Andersson (f. 1843 i Stenum) i Oxbacken, Skara, av Nils Stålberg 1932. Stålberg antecknar att Andersson "flyttade till Skara för ett 40-tal år sedan. Då sålde han sin fiol på auktion. Var förut en känd spelman."

Wallins korta morgonpsalm Din klara sol har sjungits vid otaliga morgonböner i hem och skola. Men även denna betydligt längre morgonpsalm har sjungits flitigt i många sammanhang, helt eller delvis, mycket tack vare sina många pregnanta formuleringar och sin friska melodi.

Psalmen bygger bl.a. på Jesusorden i Johannesevangeliet: "Medan dagen varar, måste vi göra dens gärningar, som har sänt mig; natten kommer, då ingen kan verka." (Joh. 9:4). Samt på många andra bibliska uppmaningar till trohet i tjänsten och till barmhärtighet mot sin nästa. Den skulle inte passa illa som ingångspsalm på Domssöndagen eller söndagen före.

J O Wallin: