Vår blick mot helga berget går

 

Alt. norsk melodi efter Griegs "Den store, hvite flock":


Alt. dansk koral:
  

1. Vår blick mot helga berget går,
där, Jesus, du förklarad står
i glans så ren
som solens sken
och pris av Fadern får.
Med fäderna från löftets tid
du talar om din död, din strid,
då du ditt kall
fullborda skall
och oss förvärva frid.
Du styrker här de dinas tro
med försmak av en salig ro,
en helgad fröjd
från himlens höjd
där dina frälsta bor.

2. Här nere är en smärtans dal,
vår hydda är ett bräckligt skal,
av stoft vår dräkt,
vårt liv en fläkt
och himlavägen smal.
Men Jesus, från din härlighet
du våra sorger ser och vet,
du lyfter mej
i tron till dej,
till frid och ljuvlighet.
Och fast jag åter måste ned
i sorgedalen, följer med
från glädjens stund
i hjärtats grund
en stilla tröst och fred.

3. En gång när slutat är allt ve
skall skyn sej öppna, jag skall se
i evigt ljus
mitt fadershus,
min Gud, min Frälsare.
Då skall min blick ej skymmas mer,
min hydda aldrig brytas ner,
och hunnen dit,
i klädnad vit,
jag allt förklarat ser;
och med Guds folk i paradis
jag tala får på himmelskt vis
om allt hans råd,
hans makt, hans nåd.
Hans namn ske lov och pris! 

Text: Edvard Evers 1906 (53 år)

Musik: Otto Olsson 1916 (37 år), alt. norsk fokmelodi ("Den stora vita skaran där")

[Av upphovsrättsliga skäl kan melodin inte publiceras här än]

Vår mest kända och länge enda förklaringsdagspsalm, tryckt 1906 i Evers´ tilläggsförslag till psalmboken och tio år senare försedd med Otto Olssons undersköna melodi, som första gången trycktes i koralboksförslaget 1917 och starkt bidragit till att psalmen varit så omtyckt.

Första strofen återberättar evangelietexten ur Matteus 17 på Kristi Förklarings dag, nb i presens: "Vår blick mot helga berget går"; vi ser det som händer som om det hände nu. Andra strofen tillämpar det som hände då på det kristna livet här och nu, och tredje strofen lyfter fram den Stora Förklaringsdagen när kampen är slut och evighetens frid och glädje har börjat.

Givetvis kan psalmen sjungas året om när budskapet i Matteus 17 behandlas. Och varje söndag borde ju vara något av en "Kristi Förklarings dag".

Otto Olsson:

 

Pärlor sköna

Text: Edvard Evers 1899 (46 år), ngt bearb. 
Musik: Svensk folkmelodi

E Evers:

126 En Fader oss förenar

1. En Fader oss förenar,

en herde och en fårahjord,

ett dop som alla renar,

ett frälsningens och livets ord,

en röst från tusen munnar,

en själ i allas röst,

ett bud som frid förkunnar,

en tro med evig tröst,

en kärlek och en längtan

och samma mål till sist:

ett slut på allas trängtan,

ett liv i Herren Jesus Krist.

2. Så går vi med varandra

i bön och hopp vår pilgrimsgång

och sjunger där vi vandrar

det frälsta Sions segersång.

I mörker och i fara,

i trångmål och i nöd

trygg skådar Jesu skara

mot evig morgons glöd.

Från kors, från grav vi ilar

med saligt lov och pris

till evig sabbatsvila

i Guds, vår Herres, paradis.
Text: Bernhard Severin Ingemann 1843 (54 år), Edvard Evers 1902 (49 år) Musik: 1400-talet H Kugelmann

När vintermörkret kring oss står

Alt. koral:



1. När vintermörkret kring oss står,
då gryr på nytt vårt kyrkoår,
med nåd och tröst från världens ljus,
från konungen av Davids hus.

2. I dag densamme som i går,
han bryter bojor, helar sår.
Mot själens armod, folkens nöd
han bjuder världen livets bröd.

3. Guds folk, inför din konung träd,
med helga offer honom gläd;
ditt liv åt ärans konung vig:
sin salighet han bjuder dig.

4. Han kallar oss till helig strid
mot mörkrets makt, för ljus och frid.
Säll den hans maning följa vill,
ty honom hör Guds rike till.

5. Snart denna världens tid förgår,
då gryr Guds kyrkas jubelår.
Av nåd oss då, o Herre, giv
med allt ditt folk ett evigt liv.

Text: Edvard Evers 1914 (61 år)
Musik: Johann Crüger 1640 (42 år), alt. Bengt-Göran Sköld

E Evers:

Johann Crüger: