Lycksalig, lycksalig den själ som har fred

1. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred! 
Men ingen känner dagen, förrn solen går ned. 

2. God morgon! god morgon! sjöng fågeln på kvist, om kvällen blev den jagad och fångad till sist. 

3. Skönt doftade blomstret vid ängen i byn, 
om kvällen låg det krossat av hagel från skyn. 

4. Den lilla som lekte i gryningen röd, 
om kvällen låg på bädden så stilla och död. 

5. På jorden det lever ej någon så säll, 
att lyckan ej kan skifta från morgon till kväll. 

6. Lycksalig är själen som känner Guds fred, 
fast ingen känner dagen, förrn solen går ned. 

7. God morgon vi sjunger med fågeln helt glatt, 
om än bak mörka galler vi sitter i natt. 

8. Guds folk kan sej glädja var morgon så ny, 
om än det mejas ner under aftonens sky. 

9. Som barnen jag fröjdas en morgon så röd, 
om än jag innan kvällen är stilla och död. 

10. Guds fred och god afton vi sjunger var kväll,
vår flyktande själ, den bevarar han själv. 

11. Lycksalig, lycksalig den själ som har fred! 
Guds fred är hjärtesolen som aldrig går ned.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1841 (52 år)

Musik: Andreas Peter Berggreen 1841 (40 år)

B S Ingemann:


A P Berggreen:

Du härlighets låga och eviga ljus

1. Du härlighets låga och eviga ljus,
låt falla från höjden en stråle!
Kom, skingra vårt mörker, vårt skymmande grus,
din Ande för ögonen måle
dig, Jesus, med livliga färger!

2. Kom, öppna försoningens tempel, o Gud,
riv undan den brustna förlåten,
dig visa i översteprästerlig skrud,
den smärtande, blodiga ståten
varmed du förvärvade världen.

3. Jag ser att min brudgum är vit liksom röd,

utkorad bland hundrade tusen,

ditt färgade purpur, din blodiga död,

de bleknade härlighetsljusen,

de utgör min lösen och prydnad.

4. Nu sitter du, store monark, på din tron,

oss mänskor med dig att försona,

tillstäder oss kröna din dyra person

och under din kungliga krona

planterar vår eviga heder.

5. Jag ser dig, min Hjälte, min Konung och Gud

i gudomens härlighet blänka,

där lever du evigt, din fattiga brud

otaliga skatter att skänka.

Tack, älskade brudgum, för detta!

6. Men hör du förlöste, dock fängslade träl:

se Frälsarens blodiga smärta!

Förbarma dig över din fattiga själ,

och om du har människohjärta

så minns den gestalt du har skådat!

Text: Anders Carl Rutström, bearb. A.H. 27/1 2015, 23/3 2021
Musik: Andreas Peter Berggreen


A C Rutström:

Ett kors, det är det sista, hårda läger

1. Ett kors, det är det sista, hårda läger

som himlens kung i jordelivet äger.

Ja, hat som stack och hån som bittert brände

fick han till vilobädd, som synd ej kände.

2. Nu vajar korsmärkt flagg mot himlens skyar

och över städers larm och tysta byar

mot tornens kors sej bryter aftonsolen

och korsets ära sjunger predikstolen.

3. De som på skilda vägar har fått vandra

i kyrkans korsgång möter än varandra,

och korsets ord från dop och nattvard stiger,

det livet signar och till döden viger.

4. Ja, korset skiner över land och bölja,

och vem vill inte Jesu intåg följa

och svinga palmer kring den ende rene -

men vem vill vara Simon från Cyrene?

5. Det är så lätt att lägga kors på andra.

Det är så tungt att själv med korset vandra.

Men vill hans famn i kvällens frid du bida,

i middagshettan håll dej vid hans sida!

Text: Christian Richardt 1861 (30 år), sv. övers. Gustav Thorsell (1887-1935), bearb. 2009
Musik: Andreas Peter Berggreen 1828 (26 år)

Jag lever och vet nu hur länge - hav tröst!

1. Jag lever och vet nu hur länge - hav tröst! -
jag lever, tills Gud vill mej kalla.
Jag lyssnar så glad till hans ljuvliga röst
och lämnar så bördorna alla
och vilar så trygg vid hans hjärta.

2. Jag vandrar och vet vart den vandringen bär:
den bär till Guds eviga rike,
den bär till min Jesus, min Frälsare kär,
den vännen förutan sin like,
den leder till skaran vid tronen.

3. Jag dör, och jag vet vilken tidpunkt det sker:
det sker den behagliga tiden,
det sker då ej jordlivet gagnar mej mer,
då blir det en ände på striden,
när Herren till uppbrott mej kallar.

4. Vad mer vill jag veta? Är detta ej nog
till tröst för de kommande dagar?
Den vän som min synd och min dom på sej tog
var dag mej på vägen ledsagar.
Så målet jag lyckligt ska hinna.

Text: Bernhard Severin Ingemann 1851 (62 år), sv. övers. Lina Sandell 1866 (34 år), bearb. A.H. 2014
Musik: Andreas Peter Berggreen 1873 (71 år)