Guds rådslut från begynnelsen

Text: Anders Frostenson 1960 (54 år)
Musik: Burkhard Waldis 1553 (63 år)

Anders Frostenson skrev under 1950- och 1960-talen inte bara "Kyrkovisor för barn", även om man ibland kan frestas tro det. Till de mer utpräglade "vuxenpsalmerna" från denna tid hör bröllopet-i-Kana-psalmen ovan, på samma versmått som den gamla karolinska "Ett bröllop uti Kana stod" men i övrigt fullt självständig. 

Lyrikern och teologen Frostenson når här mycket högt, och psalmen är inte oäven som deklamationsnummer. Kanske högläsning skulle kunna bidra till att göra församlingen förtrogen med den ganska avancerade texten innan man försöker sjunga den tillsammans?

Annars kan man förstås gå "pang på rödbetan". Den glada melodin från 1500-talet hör till Burkhard Waldis klämmigaste och passar mycket bra till denna text, som torde vara given de söndagar då evangelietexten handlar om bröllopet i Kana. 

Tredje strofen använde jag förresten som grattishälsning till min bror när han gifte sej i Karesuando den 14 juni 1997. Och mer vågade brudpar kan säkert rentav använda den som bröllopspsalm, särskilt passande om man vigs i samband med en mässa (som ju också innehåller ett slags "vin-under").

Bröllopet i Kana:

(av Giotto di Bondone, 1304-06)

O Herre kär, kom, hjälp oss här

  

1. O Herre kär, kom, hjälp oss här!

Ja, skynda hit att värna

din lilla hjord som tror ditt ord

och det bekänner gärna.

Den får förakt av ondskans makt

i alla tider pröva.

För världen här en fröjd det är

att dina barn bedröva.

2. O Herre Krist, den ondes list

vill snärja dina vänner.

Stort hat han bär till den som här

ditt helga ord bekänner.

Han gör att ren lögn, svindel, sken

som sanning vida aktas,

och att ditt ord på denna jord

som mänskodikt betraktas.

3. Du grymma hav, ställ upp din grav

mot Kristi skepp det lilla!

Du antikrist, du med din list

må väg och spår förvilla!

Det ska ändå oskadat gå,

du kan det ej försena,

det dras ej ned, ty En är med

som heter Gud allena.

4. Vår starke Gud kan med sitt bud

förlossa från all fara.

Det skepp på hav går ej i kvav,

som Herren ska bevara.

Se, själv han är i skeppet här,

han vind och vågor vida

väl näpsa kan, vår borg är han.

Vem vill mot honom strida?

5. Upprunnit har en stjärna klar

och natten är till ända.

Vi ser ett land, den andra strand, 

dit detta skepp ska lända. 

O Jesus kär, kom, hjälp oss här,

så vi den hamnen finner!

Så beder vi: ack, stå oss bi,

ja, ha oss, Gud, i minne!

Text: Okänd, ur Luthersk psalmbok, bearb. A.H.

Musik: Burkhard Waldis

O giv oss, Herre, av den tro

Text: Ida Granqvist 1902 (29 år)

Musik: Burkhard Waldis

Två väldiga strider om människans själ

Alt koral:

JESUS UTDRIVER EN DJÄVUL
(Luk. 11:14-28)

1. Två väldiga strider om människans själ,

att helt på sin sida den taga.

Den ene vill människans eviga väl,

men kan inte alltid behaga.

Den andre vill se henne fången och snärd,

förvillar med smicker och lockar med flärd

och tänker blott på att bedraga.

2. Den ene den gode Guds Ande är,

som bjuder oss frid och försoning,

vår Hjälpare stor som oss syndare lär

i Kristus att vinna förskoning.

I synd och i mörker den andre går fram,

han börjar i lögn och han slutar i skam,

förbannelse heter hans boning.

3. Så välj nu, o människa, välj, medan tid

du äger att än dej besinna.

Slut aldrig med synden och frestaren frid,

vad skulle du därpå väl vinna?

Besinnar du inte ditt eviga väl,

men binder i stoftet din fattiga själ,

du aldrig ska himmelen hinna.

4. Men saliga de som vill höra Guds ord

och låter det genom sej strömma.

För dessa blir nåden i evighet spord,

när Herren all världen ska döma.

Guds helige Ande, mej mana och lär

att söka av hjärtat vad ovantill är

och aldrig min Frälsare glömma.

Text: Adam Teodor Strömberg 1883 (?), bearb. A.H. 2008

Musik: Burkhard Waldis (sjung snabb tretakt!) alt. folkmelodi ("Nu stunden är kommen, o saliga fröjd")

Denna ovanligt allvarliga och manande psalm utgavs 1883 i Strömbergs "Andliga sånger för den enskilda andakten, lämpade till kyrkoårets högmässotexter" (när psalmen egentligen skrevs vet man alltså inte) med tanke på Tredje söndagen i fastan och högmässotexten i Luk. 11:14-28. Psalmens ursprungliga rubrik är "Jesus utdriver en djävul" (se ovan) och den hade till att börja med hela sex strofer. Men inte förrän 1911 togs den med i ett psalmboksförslag, då med ovanstående fyra strofer i något bearbetat skick. (Jag har bearbetat den ytterligare).

Koralbokens melodi är av förre franciskanermunken Burkhard Waldis och finns på svensk mark fr.o.m. Kalmarhandskriften från omkring 1640. Den har visserligen bearbetats något, men spelas ofta alltför långsamt och borde kanske ha sänkts något tonsteg för ovana psalmsångares skull. Egentligen är den faktiskt inte så svårsjungen som många tror.

A T Strömberg:

En dyr klenod

1. En dyr klenod, en klar och ren

oss unnats här att äga,

ej pärlor, guld och ädelsten

dess värde kan uppväga.

En skatt, den yppersta på jord,

får vi vår egen kalla,

den skatten är Guds eget ord,

den tillhör nu oss alla.

2. När annat som vi anser värt

att äga här och spara,

av rost och mal och tid förtärt,

hör upp vår fröjd att vara,

när dagens verk förgås med hast,

ja, förr än afton stundat,

står än Guds ord så nytt och fast

som när det först vart grundat.

3. Det tärs av ålder ej och tid,

om än den evigt räckte.

Det går med samma kraft och frid

från släkte och till släkte.

Guds ord förblir i evighet,

när annat allt har farit.

Det ej av tidens växling vet,

likt Gud, som evigt varit.

4. Det kära ord, det enkla ord,

hur kan vi det förgäta?

Var är en mänsklig visdom spord

som sig därmed kan mäta?

Var ger oss världen sådan grund,

där vi vårt liv kan bygga,

som ordet från Guds egen mun,

det eviga och trygga?

5. Har jag det ordet sökt till stöd,

när andra stöd mig svikit,

från världens hav, dess storm och nöd,

in i den hamnen vikit,

då vet jag vad jag tryggas vid,

var jag mitt fäste finner,

då känner jag en ort av frid,

dit inga sorger hinner.

6. Som vattenfågeln dyker ned

i fjärdens klara bölja

att minsta fläck av stoft därmed

från sina vingar skölja,

så tvår sig anden ren och skär

i ordets djup, det klara,

och känner att vårt hem det är,

där vi i fröjd får vara.

7. Välsignat vare, Gud, ditt namn,

och utan ände prisat,

att du till säker tröst och hamn

oss alla vägen visat.

Vem är nu fattig, vem är rik,

när ej ditt ord oss fattas?

Den ene har, den andre lik,

ju det som mest må skattas. 

Text: Johan Ludvig Runeberg 1857 (53 år), bearb. 1986, 2016

Musik: Burkhard Waldis 1553 (58 år)