Se, Kristus är densamme

1. Se, Kristus är densamme,
vad än förvandlas här!
Guds barn, snart är du framme,
den tanken ljuvlig är.
Är dagen lång, den skrider,
du närmar dig ditt hem
och flyttar glad omsider
in i Jerusalem.

2. Hur ljuvt att där få vakna
som barn i Faderns hus!
Där slipper du att sakna
en kännbar frid och ljus.
Hur skönt att se och smaka
hur ljuvlig Herren är!
Det bästa är att vara
hos Gud, vår Fader kär.

3. Och Gud är angelägen
att få oss hem, min vän!
Bygg ingen borg vid vägen,
du har ej långt igen.
Kanske till ringa nytta
du har så bråttom här,
du skall ju ändå flytta,
du blott en främling är.

4. Må åren gärna flykta,
om Jesus är min vän!
Hans ord det är min lykta,
som lyst och lyser än.
Och han vill oss bevara,
omhägna med sin nåd;
fastän vi står i fara,
så vet han alltid råd.

Text: Anders Nilsson, 1892, 1895 (43, 46 år)
Musik: Gottlob Lachenmann 1913